sv: Hanafi fiqh-termer

Post Reply
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: Hanafi fiqh-termer

Post by nur.nu »

Hanafi fiqh-termer
Ur Shaykh Atabek Shukurovs introduktions-artiklar i kursen om fiqh ur boken ”Mukhtasar al-Quduri” (kursen erbjuds via 'Afiyah Institute: afiyah.com)
Översatt och sammanställt av Samir Muric.

Nedan följer viktig fiqh-terminologi som används inom Hanafiskolan, dess respektive litteratur samt av de lärda inom skolan.

Om någon term inte förstås, kontakta då oss för ytterligare förklaring in shaa' Allah!

Mutaqaddimīn (tidiga lärda) – Alla Imām Abū Hanīfas (må Allah vara nöjd med honom) studenter.
Muta'akhhirīn (senare lärda) – Lärda som inte var studenter till Imām Abū Hanīfa (må Allah vara nöjd med honom).
Imām – Denna titel används separat och då för Imām Abū Hanīfa (må Allah vara nöjd med honom).
Sahibayn – Abū Yūsuf och Imam Muhammad (må Allah vara nöjd med de båda).
Tarafayn – Abu Hanifa och Imam Muhammad (må Allah vara nöjd med de båda).
Sheikhayn – Imām Abū Hanīfa och Abū Yūsuf (må Allah vara nöjd med de båda).
Dhahir al-Riwāyāh – Imām Muhammads sex böcker (Mabsut, Ziadat, Sair al-Kabir, Sair al-Saghir, al-Jame’ al- Saghir och al-Jame’ al-Kabir)
Al-Usūl al Sitta – Imam Muhammads samma sex böcker.
Al-Mu’tamad – Åsikt som alla är överens om.
Riwāyāh – Narration/återberättelse.
Fatwa – Auktoritär åsikt.
Mufta Bih - Den utvalda åsikten man ger fatwa på
Asāh – Den åsikten som fullföljer villkoren för att vara auktoritär men som är på en högre nivå än sahih då det baseras på ett starkare bevis.
Sahih – Den åsikten som uppfyller alla villkoren för att vara auktoritär.
Rajeh – Den åsikten som har det starkaste beviset mellan två eller fler åsikter de lärda är överens om.
Dai'f – Den åsikten som inte fullföljer ett eller flera villkor för att klassificeras som auktoritär.
Shadh – Riwāyāhs som inte omnämns i de sex böckerna och som inte valdes ut av de lärda.
Nawadir – har två betydelser:
1. Andra böcker från Imam Muhammad som inte är uppräknade bland hans sex böcker (dvs. Dhahir al-Riwayah).
2. Fall som inte sker regelbundet.
Takhrij – Fall (situationer) som inte omnämns i de sex böckerna men varpå en fatwa gavs ut, i enlighet med de villkor som finns i de Hanafi-lärdas usul.
Qiyās – Analogi.
Istihsān – en slags analogi.


Termer som används vid klassificering av (olika typer av) handlingars tyngd i rättsläran

Fard – (Det obligatoriska) som baseras på ett bevis som är tydligt och sannolikt och som inte heller kan tolkas. Om någon handlings fard utelämnas, är denna handling ogiltig.

Wājib – (Det nödvändiga) är ett påbud som fastställts med en text som med sannolikhet tillåter tolkning, dvs. Att det kan tolkas. Den som nekar det, blir inte icke-troende, men är korrupt. En handling vars wājibat (nödvändiga moment) utelämnas är giltig, men ofullkomlig. Hursomhelst är det nödvändigt att göra om denna handling om man avsiktligen utelämnar något moment som är wajib.

Sunnah - det finns två typer:
1. Sunna mu’akkadah - är det som vår Profet (må Allāh välsigna honom och ge honom fred) gjorde regelbundet och inte utelämnade ens en gång - och det var inte av hans världsliga vana att göra det heller. Den som utelämnar denna handling (en gång, utan ursäkt) förtjänar klander, men inte straff - men att utelämna denna handling regelbundet är syndfullt.
2. Sunna Mustahabba – Det påbjudna (Den andra typen av Sunnah) är det som vår Profet (må Allāh välsigna honom och ge honom fred) gjorde ibland under hans livstid. Dess dom är att den som utför det, belönas, och den som inte gör det förtjänar inte att klandras.

Mubāh – Det som är tillåtet som man varken medför belöning eller straff. Som t.ex. att sitta, stå (eller äta). Sådana handlingar belönas man för hursomhelst, om en korrekt avsikt finns närvarande.

Makruh – det finns två typer:
1. Makruh Tanzihan – Det som är ogillat vars utförare förtjänar klander, men inte straff.
2. Makruh Tahriman – Den som utför en handling av detta slag, har utfört en handlng som är så pass ogillad att den nästan är förbjuden och denne förtjänar ett straff. Och den som nekar detta är en fasiq (öppen syndare) eller mubtadi’ (innovatör).

Haram – Det förbjudna, såsom att döda eller dricka alkohol. Den som lämnar en sådan här handling belönas och den som utför en sådan här handling förtjänar Allāhs straff. (Det förbjudna är det som tydligt har förbjudits i Shari`an, och att lämna det är obligatoriskt.)

Några ytterligare termer:

Adab – Påbjuden handling som har en längre nivå än Mustahabb. Vanligtvis baseras det på en Hadith dai’f (svag hadith) eller tradition (’urf)

Mustakrah - Inte rekommenderat, men på en lägre nivå än Makruh Tanzih. Vanligtvis baseras det på en Hadith dai’f eller tradition (’urf)

-----

Shaykh Atabek Shukurovs Kursen om fiqh ur boken ”Mukhtasar al-Quduri” erbjuds via 'Afiyah Institute: http://afiyah.com
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: Hanafi fiqh-termer

Post by nur.nu »

Klssifikation av handlingar
Ur "Ilmihal - praktisk islam" av Fejzullah Hadzibajric (översättning av Ask Gasi)

Sharî'a är den samling föreskrifter enligt vilka muslimer lever. Sharî'a utgör den muslimska lagen och innehåller de föreskrifter efter vilka myndiga och vuxna muslimer har att rätta sig.

Människans skyldigheter uppedelas, enligt Sharî'a, i åta klasser:
1. Fard är allt som Allah strängeligen anbefallt oss att göra
2. Wâjib är det som Allah anbefallt oss att göra.
3. Sunna är allt som Profeten Muhammed själv gjorde, tillrådde eller tillät människan att göra.
4. Mustahab är allt som är berömvärt att göra.
5. Mubâh är sådant som varken är tillåtet eller förbjudet (halâl).
6. Harâm är sådant som Allah strängeligen förbjudit.
7. Makrûh är sådant som är klandervärt.
8. Mufsidär sådant som gör religiösa handlingar ogiltiga.

Gud Den Högste belönar oss (thawâb) då vi utför hans befallningar och handlar enligt Profetens råd. Om vi underlåter att utföra Guds befallningar eller begår syndiga gärningar förjänar vi att straffas. Om vi begår vissa Makrûh får vi uppbära klander, medan vi för vissa Makrûh kan komma att straffas, om än milt. Att utföra Guds handlingar är till gagn för mänskligheten, medan handlingar som är förbjudna är synd och medför olycka, såväl i denna världen som i nästa.

Ur "Ilmihal - praktisk islam" av Fejzullah Hadzibajric (översättning av Ask Gasi), sid. 19. - publicerad på abuhanifa.se med tillåtelse av översättaren.

http://abuhanifa.se/index.php?option=co ... &Itemid=53
Post Reply

Return to “About the Hanafi Madhhab | Om madhhaben”