Al-Fudayl bin ´Iyād sade:
----------------------»När Allah älskar en tjänare ökar Han hans vånda, och om Han hatar en tjänare gör Han världen vidare för honom(*).»
(*) Dvs.: alienerar honom (tjänaren) från Honom genom hans (tjänarens) kärlek till världen.
När Allah älskar en person och vill dra den personen närmare till Sig, utsätter han henne för prövningar och svårigheter för att hon inte ska fästa sig vid dunya, utan vända sig till Honom.
Men när Han gör allting lätt för en person, är det ett tecken på att Allah inte älskar den personen, utan låter henne uppslukas av dunya och glömma Allah.
Det vara så salaf tänkte - ahl al-zuhd, som vände ryggen åt dunya.
al-Fudayl levde i Makka på 100-talet H.