sv: Fira 'âshûrâh till minne av Husains martyrdöd?

User avatar
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: Fira 'âshûrâh till minne av Husains martyrdöd?

Postby nur.nu » 27 Mar 2012, 17:07

Är det tillåtet att fira 'âshûrâh till minne av Husains martyrdöd?
Besvarat av (Muftî) Ismail Moosa

Fatwâ id: 00079

Fråga:
Är det tillåtet att fira 'âshûrâh såsom shi'ah gör? Att samlas med andra och hålla sorgliga tal om 'âshûrâh - dvs. om det som hände med Profeten Muhammads (må Allâhs välsignelser och fred vara med honom) barnbarn Husain (må Allâh vara nöjd med honom) i Karbalâ, då han blev mördad?


Svar:
Det råder ingen tvekan om att den tionde av Muharram är en av de viktigaste dagarna på året. De ädla hadîtherna är fyllda med återberättelser som förklarar ‘âshûrâs (den tionde Muḥarram) viktiga fördelar.
På grund av dess viktiga fördelar, har varenda Profet (frid vare med dem) högaktat denna dag, såsom det är omnämnt i Musannaf Ibn Abî Shaybah, att Profeten صلي الله عليه وسلم sade:


قال إبن أبي شيبة حدثنا حفص بن غياث ، عن الهجري ، عن أبي عياض ، عن أبي هريرة ، قال : قال رسول الله صلى الله عليه وسلم : يوم عاشوراء يوم كانت تصومه الأنبياء ، فصوموه أنتم. (أخرجه ابن أبي شيبة - ترقيم عوامة (3/ 55)


“‘Âshûrâ-dagen är en dag som Profeterna brukade fasta på; så fasta därför ni också!" (Muṣannaf Ibn Abî Shaybah, 3/55)

Quraish brukade också fasta på denna dag och avsätta just denna dag för att sätta en ny duk över Kâ’ba. Âyeshâ (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med henne) berättar att:

قال الإمام البخاري حدثنا يحيى بن بكير حدثنا الليث عن عقيل عن ابن شهاب عن عروة عن عائشة رضي الله عنها وحدثني محمد بن مقاتل قال أخبرني عبد الله هو ابن المبارك قال أخبرنا محمد بن أبي حفصة عن الزهري عن عروة عن عائشة رضي الله عنها قالت كانوا يصومون عاشوراء قبل أن يفرض رمضان وكان يوما تستر فيه الكعبة (أخرجه البخاريفي صحيحه - طوق النجاة (2/ 148)

“De brukade fasta på ‘âshûrâh innan Ramadhâns fastedagar föreskrevs. Det var även på denna dagen som Kâ’bah täcktes (fb: dvs. med ny duk)”. (Ṣaḥîḥ al-Bukhârî, 2/148)

I en återberättelse i Sunan al-Kubrâ är det omnämnt att:

قال النسائي أنبأ قتيبة بن سعيد قال حدثنا سفيان عن عبيد الله سمع بن عباس يسأل عن صيام يوم عاشوراء قال : ما علمت النبي صلى الله عليه و سلم صام يوما يتحرى فضله على الأيام إلا هذا اليوم يعني عاشوراء (أخرحه النسائي في السنن الكبرى - (ج 2 / ص 123)


“‘Ubaidullâh (må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom) hörde att Ibn 'Abbâs (må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom) blev tillfrågad om fastan på den tionde (dagen) av Muharram. Ibn 'Abbâs svarade: "Jag har aldrig sett Profeten صلي الله عليه وسلم leta efter fördelarna i någon dag såsom han letade efter fördelarna i denna dag." (dvs. ‘âshûrâh).”(Sunan an-Nasaî, 2/123)

Förutom att han själv brukade fasta (på denna dag), så uppamande Profeten صلى الله عليه و سلم Umman (det Muslimska folket) att (också) fastam genom att nämna att fasta på denna dag kommer att vara en väg till att få förlåtelse för de synder man har begått i det föregående året:

قال الإمام مسلم وحدثنا يحيى بن يحيى التميمي وقتيبة بن سعيد جميعا عن حماد قال يحيى أخبرنا حماد بن زيد عن غيلان عن عبد الله بن معبد الزماني عن أبي قتادة وصيام يوم عاشوراء أحتسب على الله أن يكفر السنة التى قبله ». )أخرجه مسلم في صحيحه- عبد الباقي (2/ 818(

“Genom att fasta på denna dag, hoppas jag att Allâh kommer att förlåta alla synderna, som begicks under det föregående året." (Ṣaḥîḥ Muslim, 2/818)

Efter Profeten صلي الله عليه وسلم, fortsatte Abû Bakr och ‘Umar (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med dem båda) att uppmuntra folk till att hålla fastan på ‘âshûrâh.


قال إبن جرير الطبري حدثنا محمد بن المثنى ، حدثنا سلم بن قتيبة ، حدثنا شعبة ، عن سعد بن إبرهيم ، عن سعيد بن المسيب : أن النبي صلى الله عليه وسلم وأبا بكر وعمر أمروا بصوم عاشوراء . (تهذيب الاثار مسند عمر بن الخطاب (1/ 393)



“Sa'îd bin Musayyib säger: ‘Profeten صلي الله عليه وسلم, Abû Bakr och ‘Umar befallde andra att fasta på 'âshûrâh(dagen).” (Tahdhîb al-âthâr, 1/393)

Vi lär oss från det ovannämnda att 'âshûrâhdagen vördades och helgades högeligen århundranden innan Ḥusains födelse (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom). Detta påvisar tydligt att det inte är Ḥusains martyrskap (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom) som välsignade denna dag, utan snarare så är en av Ḥusains förträffligheter (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom) att han välsignades med martyrskap på den heliga 'âshûrâhdagen.
I korthet så välsignades 'âshûrâh-dagen innan Ḥusains (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom) födelse, det var välsignat genom hans liv, och det kommer att fortsätta att vara välsignat till Uppståndelsedagen (Qiyâmah).

Denna välsignade dag blev inte en välsignad eller olycklig dag på grund av Ḥusains martyrskap (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom). Det finns ingenting som heter "olycka" i Islâm. Profeten صلي الله عليه وسلم sade:

قال الإمام البخاري حدثنا محمد بن الحكم حدثنا النضر أخبرنا إسرائيل أخبرنا أبو حصين عن أبي صالح عن أبي هريرة رضي الله عنه عن النبي صلى الله عليه وسلم قال لا عدوى ولا طيرة ولا هامة ولا صفر (أخرجه البخاري- طوق النجاة (7/ 135)

Om rent logiskt en framstående persons död på en särskild dag hade gjort denna specifika dag "olycklig", kommer det knappt finnas någon dag på året som är fri från otur, eftersom det kommer att finnas vissa framstående personer som måste ha gått bort på någon av alla årets dagar, hade sålunda varje dag varit olycklig.

I ljuset av allt detta ovan är det inte tillåtet att hålla i samlingar för att klaga och sörja till minne av Ḥusains (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom) martyrdöd.


Ingen av de kvarlevande Ṣaḥâbah (följeslagarna) (må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med dem) efter Ḥusain (må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom) höll i sådana samlingar och inte var det inte en praktisering som de trogna anhängarna bland Tâbi'în (följeslagarnas efterföljare) som fortfarande levde på den tiden hade.
Dessutom så har den Heliga Profeten صلي الله عليه وسلم bestämt förbjudit oss från att hålla sörjningsceremonier för någon persons död. Det berättas för oss i en återberättelse:


قال الإمام البخاري حدثنا محمد بن بشار حدثنا عبد الرحمن حدثنا سفيان عن الأعمش عن عبد الله بن مرة عن مسروق عن عبد الله رضي الله عنه عن النبي صلى الله عليه وسلم قال ليس منا من ضرب الخدود وشق الجيوب ودعا بدعوى الجاهلية (متفق عليه)

“Han är inte från vår grupp som örfilar sig själv på sina kindar, sliter isönder sina kläder och gråter på samma sätt som djâhiliyyahs folk". (Ṣahîh al-Bukhârî, 2/82, Ṣaḥîḥ Muslim, 1/99)

I själva verket så har till och med Ḥusain (må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom) själv befallt hans syster, Zainâb (må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med henne) att inte sörja över hans död på detta sättet. Han sade: "Å min älskade syster, jag svär till dig, att du i händelsen då jag dör, inte ska slita i dina kläder, riva ditt ansikte, förbanna någon för min skull eller be om din egna död”. (Al-Kâmil, ibn al-Athîr, 4/24)

Islâm har specificerat dagar för tröstande av någon avlidnes nära släktingar och vänner. Den underliggande anledningen för detta är att efter tre dagar måste den avlidnes familjemedlemmar och vänner fortsätta med deras liv. De kan inte ägna hela deras liv liv åt att gråta över de som har gått bort.


Varför sörjer dessutom shi'îter inte Profetens صلي الله عليه وسلم, 'Âlîs, ‘Abbâs (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom), deras andra Imâmers död, etc, såsom de sörjer Ḥuṣains död (Må Allâh Ta'âlâ vara nöjd med honom)?

Från Profeten صلي الله عليه وسلم, bör vi praktisera det som är etablerat i Sunnan: För ‘âshûrâhdagen finner vi följande saker som gjordes under Profetens (må Allâhs välsignelser och fred vara över honom) tid:
1) fasta,
2) spendera på ens familj
3) utföra mer goda handlingar (Gudsdyrkan), samt
4) ge allmosor.


والتعزية للمصاب سنة للحديث من عزى مصابا فله مثل أجره قال البقالي ا بأس بالجلوس للعزاء ثلاثة أيام في بيت أو مسجد وقد جلس رسول الله صلى الله عليه وسلم لما قتل جعفر وزيد بن حارثة والناس يأتون ويعزونه
والتعزية في اليوم الأول أفضل والجلوس في المسجد ثلاثة أيام للتعزية مكروه وفي غيره جاءت الرخصة ثلاثة أيام للرجال وتركه أحسن ويكره للمعزي أن يعزي ثانيا اه
وهي كما في التبيين أن يقول أعظم الله أجرك وأحسن عزاك وغفر لميتك
ولا بأس بالجلوس إليها ثلاثا من غير ارتكاب محظور من فرش البسط والأطعمة من أهل البيت لأنها تتخذ عند السرور ولا بأس بأن يتخذ لأهل الميت طعام (البحر الرائق (2/ 207)

ولا بأس بالجلوس للتعزية - في غير مسجد - إلى ثلاثة أيام، من غير ارتكاب محظور: من فرش البسط، والأطعمة من أهل الميت، وتكره بعدها، إلاّ لغائب. وتكره التعزيةُ ثانياً، وعند القبر، وعند باب الدار. وتُستحب التعزية للرجال والنساء، لقوله صلى اللَّه عليه وسلم: "مَنْ عَزّى أخاه بمصيبة، كَسَاه اللَّه مِنْ حُلَلِ الكرامة يومَ القيامة"، وهل تنتفي الكراهة بالجلوس في المسجد، وقراءة القرآن، حتى إذا فرغوا قام وليُّ الميت، وعَزّاه الناس - كما يفعل في زماننا؟ الظاهرُ: لا، لكون الجلوس مقصوداً للتعزية، إلاّ للقراءة، ولا سيما إذا كان هذا الاجتماعُ، والجلوس في المقبرة، فوق القبور المدثورة. والسُّنة للمصاب: أن يستكثر من قول: لا حَوْلَ ولا قوَّة إلاّ باللَّه، العلي العظيم. (الدرر المباحة للنحلاوي (ص: 221)

التعزية لصاحب المصيبة حسن كذا في الظهيرية وروى الحسن بن زياد إذا عزى أهل الميت مرة فلا ينبغي أن يعزيه مرة أخرى كذا في المضمرات ووقتها من حين يموت إلى ثلاثة أيام ويكره بعدها (الفتاوى الهندية - ط. دار الفكر (1/ 167)


ووقتها من حين يموت إلى ثلاثة أيام وأولها أفضل وتكره بعدها لأنها تجدد الحزن وهو خلاف المقصود منها لأن المقصود منها ذكر ما يسلي صاحب الميت ويخفف حزنه ويحضه على الصبر كما نبهنا الشارع على هذا المقصود (حاشية الطحطاوي على المراقي (2/ 224)



Och Allâh Ta'âlâ vet bäst.
Wassalâm,
(Muftî) Ismail Moosa

Return to Ashura

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 1 guest