sv: "Den räddade gruppen" - الفرقة الناحية

Post Reply
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: "Den räddade gruppen" - الفرقة الناحية

Post by nur.nu »

.
Bismi Allah - بسم الله الرحمن الرحيم

Utdrag ur:
“Den räddade gruppen” är det muslimska ummat i sin helhet
av Sheikh Dr. Muhammad `Adil `Aziza al-Kayali
Urval och översättning: bmk

Lovpris tillkommer Allah den Upphöjde, och fred och välsignelser Hans Utvalde Förkunnare Sayyiduna Muhammad - صلى الله عبليه وعلى آله وسلم

Det finns många hadither som handlar om den räddade gruppen, och stora tvister rasar kring dem, p.g.a. att olika islamiska samfund tillsrkiver sig själv uteslutande denna egensskap; var och en tror sig ha exklusiv rätt på sanningen, och gör sig själv till representant och talesman för islam, som om det inte fanns några andra medlemmar av ummat.

Detta arroganta synsätt orsakar splittring inom ummat, eftersom de, som anser at de själv utgör det enda islamiska samfundet, placerar alla som motsätter sig dem i den förtappade och vilseledda gruppen – t.o.m. stora islamiska lärda, som strävar i islams och muslimernas tjänst.

Det korrekta synsättet är att utgår från att alla (muslimska) samfund är muslimer. Varje samfund är en ingångsport till islam; varje samfund utgör vid sidan om andra samfund en del (av ummat), där alla tillhör de islam, och varje samfund bidrar med sina ädla strävandena i islams tjänst. Det som kommer att ha störst betydelse för muslimernas framgång, blomstring och seger är förmågan att bistå varandra i dessa strävanden.

Därför vill jag belysa den sanna betydelsen av hadtihen om ummats uppdelning, ty denna hadith inte är ämnad att fragmentera ummat, som somliga verkar tro, utan hadithen kallar alla muslimer till att sammanhållning och soldaritet, med utgångspunkt från att den räddade gruppen är alla muslimer tillsammans.


Hadither om den räddade gruppen
Bland de tillförlitliga (sahih) hadither som handlar om ummats uppdelning finns följade:

Hadither om ummats uppdelning
Det berättas att Abu Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, sade:
Jag hörde Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, säga:
  • "Judarna uppdelades i sjuttioen grupper, eller i sjuttiotvå grupper, och de kristna likaså, och mitt ummah kommmer att uppdelas i sjuttiotre grupper"
Al-Hakim (1/44) sade: Denna hadith är sahih enligt Muslims kriterier, fast han inte publicerade den.

Och i Abu Dawud's Sunan (4/197) finner man:
Det berättas att Abu Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, sade:
Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, sade:
  • "Judarna uppdelades i sjuttioen eller sjuttiotvå grupper, och de kristna uppdelades i sjuttioen eller sjuttiotvå grupper, och mitt ummah kommmer att uppdelas i sjuttiotre grupper""
Och i Abu Juban's Sahih (6247) berättas:
att Abu Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, sade:
Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, sade: "
  • "Judarna uppdelades i sjuttioen grupper, och de kristna uppdelades i sjuttiotvå grupper, och mitt ummah kommmer att uppdelas i sjuttiotre grupper""
Dessa hadither visar att en uppdelning av detta ummat kommer att ske, men där nämns ingenting om räddning. Det berättas istället i andra hadither:

Hadither som omnämner den räddade gruppen
En hadith av Anas bin Malik, må Allah vara nöjd med honom, som Imam Ahmad publicerade som hadith nr 12229, där det berättas att Profeten, fred och välsignelser vare med honom, sagt:[/list]
"Israels söner uppdelades i sjuttiotvå grupper, och ni kommmer att uppdelas i lika många, varav alla kommer att vara i Elden utom en"[/list]
Som vi ser preciserar den här hadithen att det bara finns en räddad grupp.

Det finns också en annan version, som Ibn Najar publicerat och angett som sahih, och som även återfinns på andra ställen . Där nämns att Profeten, fred och välsignelser vare med honom, sagt:
  • "Judarna uppdelades i sjuttioen grupper, och de kristna uppdelades i sjuttiotvå grupper, och mitt ummah kommmer att uppdelas i sjuttiotre grupper, varav alla kommer att vara i Paradiset utom en"
eller, enligt en annan version:
  • "… och av dem är det en enda som förgås."
Den räddade gruppen är hela det islamiska samfundet (al-jama`ah)
Detta stämmer med vad som står i Al-Hakims Mustadrak (1/47),
där det berättas att Kathir ibn `Abd Allah ibn `Amr ibn `Awf ibn Zaid,
som berättar från sin far, som berättar från farfadern att han sade:
Vi satt samlade kring med Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, i hans moské och han sade:
  • "Sannerligen, ni kommer att gå den väg som andra gått före er, och göra exakt som de. Ni kommer att ta efter det som de tagit efter, tum för tum, aln för aln och famn för famn, så långt att om de skulle gå in i en ödlas bohåla så skulle ni gå in (efter dem) – vore det inte för att Israels söner, som följde Moses, delades i sjuttioen grupper, varav alla är vilseledda utom en enda: islam om dess samfund; och de som följde `Isa Maryams son delades i sjuttioen grupper, varav alla är vilseledda utom en enda: Islam och dess samfund; sedan kommer ni att uppdelas i sjuttiotvå grupper, varav alla är vilseledda utom en enda: Islam och dess samfund."
Denna hadith visar klart och tydligt att den räddade gruppen är alla de som träder in i Islam och blir en del av dess samfund (jama`ah). För muslim är den som uttalar "Det finns ingen guddom utom Allah, och Muhammad är Hans Sändebud", dvs. är de ord som för den otroende (kafir) in i Islam då han uttalar dem. Den tolkning vi nu givit bekräftas även av det som står i Al-Bukhari's Sahih, där det berättas att Profeten (fred och välsignelser vare med honom) sade:
  • "Den som säger La ilaha illaAllah kommer till Paradiset"
Och i at-Tabari's Kabir (17/13) står det i slutet av hadithen att Profeten (fred och välsignelser vare med honom) sagt:
  • "Sannerligen, ni kommer att följa sjuttioen grupper, varav alla är i Elden utom en: Islam och dess samfund."
Med "samfund" (jama`ah) menas här: hela ummat, utom de som själv avlägsnar sig från Islam av egen vilja, eller de som enhälligt bedömts som otrogna (kafir). Detta finner vi också i många andra hadither, där Profeten, fred och välsignelser vare med honom, betecknar [den räddade] "gruppen" med ordet "samfund" (al-jama`ah). Den bestämda formen (al-) innebär att det rör sig om något känt, dvs. det muslismka samfundet, det muslimska ummat – och inte, som en del påstår, som försöker ändra betydelsen genom skifta från bestämd till obestämd form och säger: "den räddade gruppen är ett samfund bland muslimerna"!!! De distraherar ummats uppmärksamhet med att forska i vem denna lilla minoritet är, som ska vinna priset i tävlingen om att vara "den räddade gruppen". De håller på med en dåraktig lek och förspiller ummats krafter, så att det, istället för att göra framsteg, blir stående och forskar i vem det är. Texten visar att det som avses är hela samfundet, dvs. allt som är allmänt erkänt som den islamiska religionen – inte någon odefinierad del av det. Skillnaden mellan dessa två (tolkingar är klar och tydlig.

Andra texter som bekräftar och klargör detta:

I Ibn Maja's Sunan (nummer 3994) står att det berättas:
att Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, sade:
att Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, sade:
  • "Judarna uppdelades i sjuttioen grupper, varav en är i Paradiset och sjuttio i Elden; och de kristna uppdelades i sjuttiotvå grupper, varav sjuttioen är i Elden och en i Paradiset; och vid Den, i Vars hand Muhammads själ ligger, ni kommer sannerligen att uppdelas i sjuttiotre grupper, varav en är i Paradiset och sjuttiotvå i Elden." Det sades då: O Allah's Sändebud, vilka är det? Han sade: "Samfundet (al-jama`ah)"
Och i Ibn Maja's Sunan (nummer 3995) står att det berättas att:
Anas ibn Malik, må Allah vara nöjd med honom, sade:
Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, sade:
  • "Israels söner uppdelades i sjuttioen grupper, och mitt ummah kommer att uppdelas i sjuttiotvå grupper, varav alla är i Elden utom en: det är samfundet (al-jama`ah)."
Och i Musnad al-Shamiyin, hadith nr. 988, står att det berättas:
att `Awf ibn Malik sade:
Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, sade:
  • "Judarna uppdelades i sjuttioen grupper, varav en är i Paradiset och sjuttioen i Elden; och de kristna uppdelades i sjuttiotvå grupper, varav en är i Paradiset och sjuttioen är i Elden; och vid Den, i Vars hand min själ ligger, mitt ummah kommer sannerligen att uppdelas i sjuttiotre grupper, varav en är i Paradiset och sjuttiotvå i Elden." Det sades då: O Allah's Sändebud, vilka är det? Han sade: "De som tillhör samfundet (ahl al-jama`ah),"
Och i Mu`jam al-Kabir av at-Tabarani(18/70) står att det berättas att:
`Awf ibn Malik sade:
Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, sade:
  • "Judarna uppdelades i sjuttioen grupper; och de kristna uppdelades i sjuttiotvå grupper; och vid Den, i Vars hand min själ ligger, mitt ummah kommer sannerligen att uppdelas i sjuttiotre grupper, varav en är i Paradiset och sjuttiotvå i Elden." Det sades då: O Allah's Sändebud, vilka är det? Han sade: "Samfundet (al-jama`ah),"
Somliga invänder mot betydelsen av "al-jama`ah" och vill tolka det som en minoritetsgrupp, en liten del (Ta'ifah) av ummat, och de anför en hadith som imam Muslim publicerat, enligt vilken Profeten, fred och välsignelser vare med honom sade:
  • "En del (Ta'ifatun) av mitt ummah kommer att fortsätta framåt på sanningens (väg) , ända fram till (den sista]) timmen."
Men den hadithen berör inte vad som kommmer att hända med dem som inte tillhör den gruppen. I al-Bukhari's Sahih förklaras, i samband med hadith nr 2667, att med al-Ta'ifah menas: de lärda (ahl al-`ilm), och av den anledningen nämns den hadithen i ett helt annat kapitel, medan den hadith vi diskuterar handlar om att räddas från att förgås i Elden.

Jag hävdar och fastslår därför med bestämdhet att den räddade gruppen är hela ummat, nämligen det som i många hadither betcknas med "den stora majoriteten" (al-sawad al-a`zham).


Den räddade gruppen är den stora majoriteten (as-sawad al-a`zham)
Det står i Abu Shaibah's MuSnaf (7/544, nr. 7389) att det berättas:
att Abu Amamah, må Allah vara nöjd med honom, sade: "«Israels barn delades i sjuttioen grupper, och detta ummah kommer att lägga tilll ytterligare en, varav alla är i Elden, utom den stora majoriteten»; «de bär sin bördor och ni bär era»; och «om ni lyder honom blir ni vägledda», «Sändebudets uppgift är bara att kungöra»; och «att höra och lyda är bättre än [att tillhöra] den syndendiga gruppen». En man sade till honom: O Abu Amamah, är detta din [egen] åsikt eller är det något du hört från Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom? Han sade: I så fall vore jag allt våghalsig – nej, jag har hört det av Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom – inte en gång och inte två, utan han nämnde det t.o.m. sju gånger".

Och Abu Ya`la publicerade i sin Musnad (22/7, hadith nr. 3938):
att det berättas av Anas ibn Malik, må Allah vara nöjd med honom:
att Profeten, fred och välsignelser vare med honom, sade:
  • "Israels söner uppdelades i sjuttioen grupper, och mitt ummah kommer att uppdelas i sjuttiotvå grupper, varav alla är i Elden utom den stora majorietetn (as-sawad al-a`zham)."
Och om en annan version som också finns hos Abu Ya`la (hadith nr 3944) säger Muhmmad ibn Bahr - som var Abu Ya`la's lärare - angående detta: "…och mitt ummah kommer att uppdelas i sjuttiotvå grupper, varav alla är i Elden utom den stora majorietetn (as-sawad al-a`zham)": med det menas "samfundet" (al-jama`ah). Så Muhmmad ibn Bahr's tolkar "den stora marjoriteten" (as-sawad al-a`zham) som "samfundet" (al-jama`ah), vilket innebär: hela ummat, utom de som ursprungligen kom från ummat men inte [längre] tillhör det, t.ex. den som förnekar en av islams pelare eller upphöjer någon (skapad) individ till gud eller liknande, dvs. de grupper som enligt enhälligt omdöme ligger utanför islam, och där de samtida laglärda samfällt konstaterat att de lämnat islam av egen vilja.


Villkor för att ingå i den räddade gruppen

1. Att inte göra takfir mot muslimer
Profeten, fred och välsigenlser vare med honom förklarar i en hadith, som publicerats i at-Tabari's Kabir (8/152), berättad av Abu ad-Darda och Abu Amamah och Wathila ibn al-Asqa` och Anas ibn Malik, att ett av villkoren för [att ingå i] den räddade gruppen är att man inte kallar någon av Qiblas folk för kafir, för han sade:
  • "Lämna skenbilderna, ty Israels söner uppdelades i sjuttioen grupper, och de kristna i sjuttiotvå grupper, och mitt ummah kommer att uppdelas i sjuttiotvå grupper, varav alla är på fel väg, utom den stora majoriteten." De sade: O Allah's Sändebud, vilka är den stora majoriteten? Han sade: "De som är på den väg jag och mina följslagare följer, och som inte tvistar om Allah's religion, och som inte kallar någon som bekänner sig till Allah's enhet (ahl al-tawhid) för otrogen (kafir) p.g.a. en synd som kan förlåtas." Sedan sade han: "Islam började som något främmande (gharib), och det kommer att återgå till att vara något främmande." De sade: O Allah's Sändebud, vilka är de främmande (al-ghuraba')? Han sade: "De som ställer tillrätta när folk gör fel, och som inte tvistar om Allah's relgion, och som inte kallar någon av ahl-al-tawhid för kafir p.g.a. en synd."
Så när vi ser muslimer som kallar andra muslimer för kafir, bara för att de inte håller med om deras budskap och teser, så bör vi varna dem för faran med takfir, eftersom den (som kallar någon annan muslim för kafir) själv drabbas av kufr. Detta framgår av en hadith som finns i al-Bukhari's Sahih (nummer 5752), enligt vilken Profeten fred och välsignelser vare med honom, säger:
  • "Om någon kallar sin broder för kafir så återförs det till en av dem båda."
(dvs. hans ord besannas, antingen om den han kallat för kafir eller om honom själv)


2. Att inte anklaga muslimer för shirk
Likaså faller den som anklagar en muslim för shirk själv i detta.
Ty det berättas att Hudhaifah ibn al-Yaman, må Allah vara nöjd med honom, sade:
Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, sade:
  • "Det jag fruktar för er är att en man som reciterat Koranen så att dess magnifika utstrålning syntes lysa över honom, och han var en stöttepelare för Islam, förändras till det som Allah velat, och överger det och kastar det bakom sig, och störtar sig med svärd mot sin granne och anklagar honom för avgudadyrkan (shirk)." Jag sade: O Allah's Förkunnare, vem av dem båda är närmast avgudadyrkan – den anklagade eller den som anklagar? Han sade: "Den som anklagar."
Ibn Jaban nämner den som hadith nr. 81 och Ibn Kathir nämner den i sin Tafsir (2/266) och säger att dess isnad är god (jayyid), och al-Bazar omnämner den i sin musnad med likande ord, och at-Tabarani i sin Kabir och sin Saghir, och Ibn Abi `Asim i As-Sunnah.

Det anses som något oerhört att en muslim blir dödad av en muslim, och det är (varje muslims) rätt (att hans liv skyddas). Men man bör även tänka på, att om det är ett svårt brott att döda en muslim, så är takfir mot en muslim ett lika stort brott inför Allah. Det står i al-Bukhari's Sahih (hadith nr. 2227) att Profeten, fred och välsignelser vare med honom och hans familj, sade:
  • "Om man förbannar en troende är det som att döda honom, och om man förtalar en troende (och kallar honom) för kafir är det som att döda honom."
Problemet är att den tillämpade lagen (al-qanun) betraktar dödande som ett brott (som bestraffas), medan takfir inte beivras som lagbrott, fast vi vet att de båda utgör en lika stor fara. Om en muslim anklagar sin muslimske broder för kufr så lämnar han därmed den räddade gruppen, eftersom ett av villkoren för att ingå i den är att inte kalla någon av dem som tror på Allah’s enhet och ber mot Qiblah för kafir på grund av en synd, och att inte kasta sig över andra muslimer med anklagelser om kufr eller korrupt tro eller ifrågasätta deras goda avsikter.

/Här följer en lång rad exempel med citat av dem som idag påstår sig tillhöra den räddade gruppen, samtidigt som de – direkt och indirekt – anklagar det övriga ummat för för kufr. Vi återger inte detta, eftersom den informationen redan finns på andra ställen./


3. Att inte tillåta det förbjudna och inte förbjuda det tillåtna
Ytterligare ett villkor för att ingå i den räddade grupen är att inte få folk att tro att det förbjudna är tillåtet, eller att det tillåtna är förbjudet.

Det står i al-Hakims Mustadrak (hadith nr. 8325), och i al-Shamaini's Musnad (2/143), och hos at-Tabarani's al-Kabir (nr. 18/51) att Profeten, fred och välsignelser vare med honom, sade:
  • "Mitt ummah kommer att uppdelas i några och sjuttio grupper, varav de som utgör den största prövningen (fitna) mot mitt ummah är det folk som bedömer saker enligt sin egen åsikt och tillåter det som är förbjudet, och gör det tillåtna förbjudet."
Här ger Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom och hans familj, en exakt beskrivning av av den grupp som inte kommer att tas emot inför Allah och Hans Sändebud, därför att för de tillåtit sådnat som Allah den Lovprisade och Upphöjde har förbjudit, och förbjudit sådant som Han, den den Lovprisade och Upphöjde, har tillåtit. Allah den Väldige har uttalat sanningen:
  • (* Och säg inte om det som (ni med) era tungor beskriver en sådan lögn som: detta är tillåtet och detta är förbjudet, så att ni därmed uppdiktar en lögn om Allah; de som uppdiktar en lögn om Allah kommer sannerligen inte att nå framgång.*)
    (al-Nahl 117)
Det tillåtna är det som ligger i grunden, det utgör det flertalet (av människans handlingar), medan det förbjudna är det som uttryckligen angivts, eftersom det är några få saker beivras. Men de som påstår sig tillhöra den räddade gruppen anser tvärtom att bara det som uttryckligen angivits är tillåtet, och att allt det som Profeten underlät att nämna eller göra, är förbjudet.

Profeten, fred och välsignelser vare med honom omnämner detta i en hadith som finns i imam an-Nawawi’s Fyrtio hadith, där han säger:
  • "Allah har gjort påbjudna handlingar obligatoriska för er, så underlåt inte (att utföra) dem; och Han har satt bestämda gränser för er, så överträd dem inte; och Han har helgat vissa saker, så vanhelga dem inte; och han är tyst om vissa saker, av barmhärtighet mot er, inte av glömska, så forska inte i dem."
Grunden till denna hadith finns i al-Bukhari .

/Här följer en diskussion om olika fatawa som bygger på förvränging av ovanstånede fiqh-princip. Vi utelämnar detta, eftersom den diskussionen redan redovisats på andra ställen./


Är den grupp som är "i Elden" där för evigt eller bara för en tid?

Fråga:
Profetens (fred och välsignelser vare med honom) uttalande «alla är i Elden utom en enda» – betyder det att de kommer att stanna i Elden för alltid? Eller går de in i Elden och kommer sedan ut därifrån igen?

Svar:
Om vi säger enligt det första antagandet, att de stannar i Elden för alltid, så är det något som uttalats över kuffar, som inte har någon tro i sina hjärtan, ty enligt [de lärdas] koncensus är det endast de som begår shirk kommer att stanna för evigt i Elden, enligt Allah's dden Uppphöjdes Ord:
  • (* Allah förlåter inte att man sätter någon vid Hans sida, men Han förlåter vem Han vill allt utom detta, för den som sätter någon vid Allah's sida har begått en oerhörd synd.*)
    [An-Nisa 4:48]
Och om det är så, hur kan det då vara tillåtet att vi från det samlade islamiska ummats omfångsrika kropp avskiljer ett samfund och beskriver det som den enda grupp som räddas från att för evigt stanna i Elden? – och att alla övriga muslimer (enligt vad dessa självutvalda påstår) kommer att stanna i Elden för evigt, trots att de uttalat de två trossatserna, och att Allah's Sändebud sagt att de [därmed] tillhör Paradiset och är bland de räddade. Det står i al-Bukhari's Sahih (hadith nr. 44) att Allah's Sändebud, fred och välsignelser vare med honom, sagt:
  • "Den kommer ut ur Elden som sagt La ilaha illaAllah, och i vars hjärta finns (så mycket) gott som vikten av ett korn [sha`irah]. Den kommer ut ur Elden som sagt La ilaha illaAllah, och i vars hjärta finns (så mycket) gott som vikten av ett vetegryn (barah). Den kommer ut ur Elden som sagt La ilaha illaAllah, och i vars hjärta finns (så mycket) gott som vikten av en minsta partikel (dharrah)"
Men om vi då säger att uttalandet «alla är i elden utom en enda» betyder de kommer in i Elden och sedan tas de ut därifrån – i så fall frågar jag dem som anser sig vara den enda räddade gruppen och utesluter alla andra muslimer: Hur vet de att Allah inte kommer att straffa dem? Hur vet de att de kommer till Paradiset utan att granskas (bi-ghayri Hisab)? Sådant kan man bara veta säkert genom Uppenbarelse (wahi), och Uppenbarelsen har upphört:
  • (* Säg: lägg fram era bevis om ni talar sanning!*)
    [Al-Baqarah 2:111]
Och vår Herre, den Upphöjde säger:
  • (* De säger: Elden kommer inte att vidröra oss annat än för några lätt räknade dagar. Säg: Har ni ingått ett avtal med Allah – för Allah bryter aldrig Sina avtal – eller påstår ni något om Allah som ni inte vet? *)
    [al-Baqarah 2:80]
Så talade Allah med skärpa till judarna – fast att de inte sagt något om hur det skulle gå för andra, utan deras största fel var att de påstod att de själva skulle tas ur Elden efter en kort stund, utan att de fått någon sådan kunskap från Allah. Så vad ska man då säga om dem som påstår att de själva kommer till Pradiset, och att alla de andra som tror på Allah’s enhet och uttalar de två trossatserna är i Elden p.g.a. sina synder? Samtidigt som vi vet att hur stor och allvarlig en synd än är, så ligger männskornas slutliga dom hos Allah’s den Upphöjde.

Al-Hakim publicerade i sin Mustadrak följnade hadith (nr. 1937) och sade att den var sahih, och Ibn Haban har den i sin Sahih-samling (nr 225) att det berättas att `AbduAllah ibn `Amr ibn al-´As sagt:
Allah’s Sändebud, fred och välsignelser vare med honom och hans familj, sade:
  • “På Domedagen ropades man på en man, en bland alla skapade varelse, och lade fram nittionio arkiv/dossierer (med hans handlingar) för honom, där varje arkiv sträckte sig så långt ögat når, sedan sade man till honom: Förnekar du något av detta? Han svarade: Nej, o Herre. Sen frågade man (honom): Har du någon ursäkt eller något gott att komma med? Då kände han stor fruktan och svarade: Nej, o Herre. Då sade man (till honom): Jo, du har faktiskt (något som räknas som) goda gärningar inför oss, och du kommer inte att bli orättvist behandlad. Och det drogs fram ett kort där det stod: Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Allah, och att Muhammad är Hans tjänare och Sändebud. (Mannen) sade då: O Herre, vad är detta kort jämfört med alla desssa arkiv? Och han sade: Du kommer sannerligen inte att bli orättvist behandlad. (Profeten) sade: Alla arkiven lades i ena vågskålen, och kortet i den andra vågskålen, och arkiven förlorade och kortet vägde över.”
At-Tirmidhi pubblicerade den i sin Sunan (hadith nr. 2639) och bedömde den som god (hasan), och Ibn Majah i sin Sunan (nr. 4300) och imam Ahmad i sin Musnad (hadith nr. 6994).

Efter att ha hört denna storslagna hadith, som öppnar hoppets dörrar för alla syndiga och svaga människor – hur kan då vi tillåta oss att fördöma dem som gör felsteg och säga att de tillhör dem som är i Elden (ahl al-nar), utan att ha fått någon sådan kunskap från Allah?!!


Vilka grupper kommer att finnas på på Domedagen?
Vilka kommer att räddas och hur?


Vår Herre kommer på Domedagen att indela folk i två grupper: en som kommer till Paradiset, och en som kommer till Elden. De som tillhör Paradiset är muslimerna, och de är indelade i tre kategorier. Allah den Upphöjde säger:
  • (* Sedan har vi gett Skriften i arv till dem som Vi utvalt bland Våra tjänare, och bland dem finns sådana gjort sig själv orätt [zhalimun li-nafsihi], och somliga som går en medelväg [muqtaSidun], och somliga som, med Allah’s tillåtelse, tävlar i goda gärningar [sabiquna bil-khayrat], och detta är den stora ynnesten.*)
Sedan förklarar vår Herre, den Lovprisade och Upphöjde, hur det står till med icke-muslimerna, och säger:
  • (* Och de som förnekar, de får helvetets Eld. *)
På Domedagen kommer det alltså endast att finnas muslimer som får Paradiset eller förnekare (kafir) som får helvetets Eld.

Ibn Karhir sade:
Ibn `Abbas, må Allah vara nöjd med dem båda, sade som förklaring till hur det kommer att gå för muslimerna på Domedagen i ljuset av ovanståenden ayah:

“De som tävlar om det goda [as-sabiquna bil-khayrat] kommer till Paradiset utan att granskas [bi-ghayri hisab], och de som går en väg mellan rätt och orätt [al-muqtaSiduna] kommer till Paradiset genom Allah’s barmhärtighet, och den som gjort sig själv orätt och de som ropar från höjderna kommer till Paradiset genom medling från Muhammad, må Allah ta`ala ösa fred och välsignelser över honom och hans familj.” [Tafsir Ibn Kathir 3/552]

Wal-hamduliAllahi Rabb il-`alamin
was-salatu was-salamu `ala afdali al-mursalin


----------------------
Källa:
الفرقة الناحيةهي الأمة الإسلامية كمها
بقلم الدكتور محمد علدل عزيزة الكيابي
Tryck i Dubai 2004 med tillstånd av
Govermnet of Dubai, Ministery of Awqaf and Islamic Affairs, Fatwa & Research Administration
I det exemplar som ligger framför oss finns ett handskrivet utlåtande av Sheikh Muhammad al-Yaqoubi med följande ordalydelse:
رسالة نافعة إن شاء الله فيها الرد على الوهابية وبيان أن أتباع اللمذاهب الأربعة عم الفرقة النافعة
----------------------
Post Reply

Return to “General | Allmänt”