sv: Om förhållandet mellan tro och handling / Qadi Iyyad

Post Reply
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: Om förhållandet mellan tro och handling / Qadi Iyyad

Post by nur.nu »

Tro versus handling

Utdrag ur: Al-Shifa (del 2) av Qadi `Iyyad (d. 544 H i Maghrib)
Om nödvändigheten av att tro på Profeten Muhammad
(Allah's välsignelser och fred vare med honom)
Övers: bmk
© Kultursällskapet Damas 2009

--------------------------------------------------------------------------------

I det föregående fastställdes (Profeten Muhammads) sändelse och riktigheten i hans budskap. Det blir därmed nödvändigt att tro honom och betrakta det (budskap) han kom med som sant. Allah den Upphöjde säger:
  • «Tro därför på Allah och Hans Sändebud och på det ljus som Vi har uppenbarat (för er). (64:8)
Han säger:
  • «Vi har sänt dig (Muhammad) som ett vittne och som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, för att ni (människor) ska tro på Allah och Hans Sändebud.» (48:8-9)
Och Han säger:
  • «Tro därför på Allah och Hans Sändebud, den olärde Profeten» (7:158)
Det är alltså en absolut skyldighet för varje muslim att tro Profeten Muhammad (Allahs välsignelser och fred vare med honom). Annars är Iman (tron) inte fullständig och Islam inte giltig. Allah den Upphöjde säger:
  • «För dem som inte vill tro på Allah och Hans Sändebud – ja, för alla som förnekar sanningen – har vi en högt flammande eld i beredskap!» (48:13)
Enligt en berättarkedja som går tillbaks till Abu Hurayrah (må Allah den Upphöjde vara nöjd med honom) har Allahs Sändebud sagt:
  • “Jag har befallts att föra strid mot folk tills de bekänner att det inte finns någon gud utom Allah och tror mig och det budskap jag kommer med. Om de gör det, skyddar de sina liv och sin egendom från mig - förutom vad som krävs av Islams Lag - och de får stå till svars inför Allah.” (Bukhari och Muslim)
Att tro på (Profeten Muhammad - Allahs välsignelser och fred vare med honom) innebär att bejaka hans profetskap och Allahs budskap till honom, och att bejaka allt som han förmedlat och sagt. Hjärtats bejakelse bör åtföljas av tungans bekännelse (shahada) att han är Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och ge honom fred.

Kombinationen av hjärtats bejakelse och läpparnas bekännelse utgör bekräftad tro. En version av ovanstående hadith som berättats av `Abdullah ibn `Umar (må Allah vara nöjd med dem båda) lyder:
  • “Jag har befallts att föra strid mot folk till dess de bekänner att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad är Allahs Sändebud.” (Bukhari och Muslim)
Detta uttrycks också tydligt i en hadith där (Ängeln) Jibril sade:
  • “Berätta för mig om Islam”, och Profeten (Allahs välsignelser och fred vare med honom) svarade: “Islam är att vittna att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad är Allahs Sändebud.” Därefter fortsatte han med att beskriva Islams fem pelare. Sedan frågade (Ängeln) om Iman (tro). (Profeten - Allahs välsignelser och fred vare med honom) sade: “Det är att tro på Allah, Hans Änglar, Hans Böcker och Hans Sändebud”. (Muslim)
Vi har alltså fastställt att tron på (Profeten) innebär hjärtas övertygelse, medan Islam kräver att man uttalar det med tungan. Detta är det fullkomliga och lovvärda tillståndet. Det klandervärda tillståndet däremot är att vittna med tungan utan att bekräfta det med hjärtat, vilket är hyckleri (nifaq).

Allah den Upphöjde säger:
  • «När hycklarna kommer till dig säger de: Vi vittnar att du är Allah's Sändebud! Men Allah vet att du är Hans Sändebud, och Allah vittnar att hycklarna ljuger» [Koranen 63:1]
Dvs. de säger en sak och tror en annan. De tror inte vad de själva säger. Om de i sitt medvetande inte tror att det är sant har de ingen nytta av att uttala det med läpparna. Ordet Iman kan inte längre tillämpas på dem och i det kommande livet bedöms de inte som troende. De kommer att samlas bland dem som inte tror i den nedersta delen av Elden. Men på grund av deras läppars bekännelse döms de ändå som muslimer när det gäller denna världens lagar. Muslimska imamer och domare kan bara bedöma andra människors Islam efter deras yttre handlingar, eftersom det inte är möjligt för en människa att veta något en annan människas inre. Det är inte deras uppgift att utreda sådana människors inre tillstånd. Profeten (Allahs välsignelser och fred vare med honom) förbjöd att man skulle döma dem som icke-troende och klandrade den som gjorde det när han sade: “Har du öppnat hans hjärta?”

[Så sade Profeten (välsignelser och fred vare med honom) till ’Usama ibn Zayd, som hade dödat en fiende i strid, trots att denne ropat "Det finns ingen gud utom Allah". Profeten sade ”Dödade du honom efter att han sagt Det finns ingen gud utom Allah?” Usama sade: "Han ville bara skydda sig." Då sade Profeten: ”Har du öppnat hans hjärta för att se om vittnesnålet fanns där?” (Bukhari och Muslim) /övers. anm.]

Jibril-hadithen klargör skillnaden mellan sann tro och det som (bara) uttalas med läpparna: att vittna (shahada) är en del av Islam, och övertygelsen i hjärtat är en del av Iman.

Det finns andra tillstånd mellan dessa båda. Ett sådant är om någon bejakar (tron) i sitt hjärta och sedan dör utan att ha haft tid att vittna. Det finns olika meningar om en sådan person. En del (lärda) ställer villkoret att man måste fullborda sin tro genom muntligt vittnesmål. Andra anser att en sådan person är troende och kommer till Paradiset enligt Profetens (Allahs välsignelser och fred vare med honom) ord: “Den som har minsta korn av tro i hjärtat kommer ut ur Elden.” (Bukhari och Muslim). Profeten (Allahs välsignelser och fred vare med honom) nämnde bara det som finns i hjärtat. Detta är alltså en person som tror i sitt hjärta och det är varken uppror eller försumlighet som hindrat honom från att uttala (vittnesmålet). Detta är det den korrekta uppfattningen i frågan.

Det andra fallet gäller någon som tror i sitt hjärta men väntar länge med att vittna om det, trots att han vet att det är nödvändigt att göra det. Han varken talar eller vittnar om det någon enda gång under hela sitt liv. Om en sådan person finns det också olika meningar. Det har sagts att en sådan person är troende eftersom han bejakat tron inom sig. Eftersom vittnesmålet är en påbjuden handling, är han en syndare så länge han inte avlagt det, men han kommer inte att stanna i Elden för evigt. – Det har (å andra sidan) sagts att han inte är någon riktig troende förrän han förenat sin tro med ett muntligt vittnesmål, eftersom vittnesmålet innebär att man sluter ett avtal, vilket är en förutsättning för tron. Det står i direkt samband med tron. Tron blir inte komplett utan att shahada uttalas med tungan. Detta är det den korrekta uppfattningen.

Det här är en liten fråga som ändå har varit föremål för utförliga diskussioner. Vad menas med Islam? Vad menas med Iman och vad består den av? Kan den öka eller minska? Nekas den troende belöning för sin tro om det saknas ett giltigt vittnesmål? Måste vittnesmålet åtföljas av handling? Eller kan tron yttra sig enbart genom inre kvalitéer och tillstånd, såsom stark övertygelse, orubblig tro, klar insikt och ett tillstånd av ständig närvaro i hjärtat?

Att gå djupare in i detta ligger utanför den här bokens målsättning. Vi har sagt vad som behövs för våra syften här, insha'Allah.

http://nur.nu/alltomislam/textbox_shifa ... dling.html

--------------------------------------------------------------------------------

Kultursällskapet Damas 2009 © http://www.damas.st
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: Om förhållandet mellan tro och handling: relaterade inlä

Post by nur.nu »

Relaterade inlägg:

Imam Abu Hanifa om Tro vs. handling
http://svenskmuslim.se/_forum3/viewtopi ... 832#p22832

Biografi av Qadi ´Iyad (på franska)
http://www.islamophile.org/spip/article1477.html
Post Reply

Return to “General | Allmänt”