sv: Om Imam Abu Hanifa / Hamunica

User avatar
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: Om Imam Abu Hanifa / Hamunica

Postby nur.nu » 17 Dec 2011, 06:14

Om Imamen Abu Hanifa, rahmatullahi ‘alayh
Aug 4, 2008 Skribent: Hanumica | turban.se, Arkiverad under: lärda

Bismillah.

E-boken med Imam Abu Hanifas biografi i bearbetning av Studio-Din teamet är tillgänglig på Studio-Din på bosniska. Jag översätter delar av den till svenska och delar dessa intressanta uppgifter med turbanläsare.

image

Hans fulla namn är Nu’man b. Sabit b. Zuta b. mah at-Taymi al-Kufi.

Abu Hanifa kan man lugnt kalla för en av islams genier - hans överlägsna intelligens, subtil fromhet och stora tålamod gör honom till en av de största lärda som islam haft. Hans förkärlek för kunskap, speciellt för konsten av att lösa svåra juridiska gåtor, gjorde att han blev känd som Al-Imamu-l-a’zam (den störste imamen). Al-Kattani kallade honom för Imamu-l-eimme (imamernas imam), hafiz az-Zahabi kallade honom för Fakihu-l-milleti (trons jurist) och shaykh ul Qasimi kallade honom för Fakihu-l-ummeti (ummahs jurist).

Abu Hanifa är äldst av de 4 stora faqih. Alla de studerade hos honom. Imam Shafi’i säger: “Människor behöver Abu Hanifas fiqh.” Hans bidrag till hadithvetenskapen var också mycket viktigt.

De flesta håller med i att han är född år 80 h i Kufa, i dagens Irak. Han var av persiskt ursprung. Historiker anger att hans farfar hade accepterat islam. Abu Hanifas far hette Sabit och kom antingen från Nasa (som imam an-Nasai), Tirmidh (som imam Tirmidhi) eller från Anbar.

Han levde i en omtumlande tid med politiska motsättningar, under khalifa Abdul-Malik, när ställföreträdare i Irak var Hajjaj b. Yusuf, ökänd för represalier. Men när Omar b. Abdulaziz kom till makten förbättrades situationen och den begåvade och unge Abu Hanifa kunde få en allsidig utbildning. Kufa, där han föddes, blev under hans tid ett av största och mest berömda islamiska kunskapscentra. I Kufa hade det bott 1500 sahaba, r.a; 24 av sahaba som deltagit i striden vid Badr besökte Kufa, och vissa av dem stannade och bosatte sig där. Under den fjärde khalifa ‘Aliyy, r.a, blev Kufa Islamiska Rikets huvudstad. När Kufa grundades år 17 h blev den snart samlingspunkt för många sahaba r.a. Andra khalifa Omar radiallahu anhu, skickade Abdullah b. Masud, r.a, till Kufa. Abdullah b. Masud var en av de bäst lärda av sahaba och själv framför han 848 hadither från Resulullah Muhammad, (). Han dog i Kufa år 32 h och lämnade stark kunskap till lärda som bodde i Kufa.

Det fanns inte en enda muhaddis i Kufa utan att Abu Hanifa nedtecknade hadither från honom. Abul-Mahasin ash-Shafi’i berättar om inte mindre än 93 Abu Hanifas lärare i hadith bara i Kufa.

Qatada, en av Abu Hanifas lärare, var en av de två mest kända lärlingar hos den berömde följeslagaren Anas b. Malik, radiallahu ‘anhu. Läraren hos vilken Abu Hanifa samlade störst kunskap i Kufa, och som hade störst inflytande på honom är Hammad b. Abi Sulayman och Abu Hanifa talade många gånger varmt om honom och gjorde du’a för honom.

Efter att ha samlat kunskap under föreläsningar i Kufa, reste Abu Hanifa till Mekka och Madina, där han gick på föreläsningar hos flera lärare i hadith och fiqh.

Medan Abu Hanifa vistades i Madina, träffade han Imam Malik och de brukade diskutera olika islamiska frågor. Många auktoriteter i hadithvetenskapen höll föreläsningar i dessa 2 städer, den största och mest ryktbara av sådana skolor var Ata’ b. Abi Rabahs, som hade personligen träffat runt 200 sahaba, radiallahu ‘anhum. Följeslagare själva erkände hans kunskap som mycket hög. Abdullah b. Omar, r.a, brukade säga: “Varför kommer människor till mig, när det finns Ata’ b.Abi Rabah?” Liknande har sagt även Abdullah b. ‘Abbas, r.a. Hafiz az-Zahabi påstår att Ata’ var den lärare från vems kunskap Abu Hanifa hade störst nytta. I Mekka lyssnade Abu Hanifa även på Iqrima, som var lärling hos Abdullah b. ‘Abbas.

I Madina lärde sig Abu Hanifa från två framstående tabi’in: Sulayman som var betjänten hos Maymuna radiallahu anha, Resulullah Muhammads () ärade hustru och Salim som var son till Abdullah och sonson till Omar b. al-Khattab, radiallahu anhu. Abu Hanifa återberättar många hadither från dessa tabi’in.

Abu Hanifa blev hajji 55 gånger. Han utnyttjade dessa resor till hajj även för att träffa sina lärare och samla nya kunskaper. Antalet hans lärare, enligt vissa, är 4000! Längst stannade han med Hammad b. Abi Sulayman, Kufas stora jurist, vars föreläsningar han lyssnade på i 18 år. Några år stannade Abu Hanifa i Hijaz och diskuterade islam med de största auktoriteter från muslimernas andra generation (tabi’in).

Under en tid lyssnade Abu Hanifa på föreläsningar från Muhammad Bakir, som var sonson till Hussayn, r.a. och hans bror imam Zayd. Han tillbringade två år med att lyssna på hans föreläsningar i Hijaz och senare sade han: “Jag har inte sett större faqih, med större kunskap och mer elokvent, eller med bättre argument, än imamen Zayd b. ‘Aliyy b. Husayn b. ‘Aliyy b. Abi Talib.”

Abu Hanifa började inte själv föreläsa av respekt för sin lärare Hammad b. Abi Sulayman så länge han levde. Först år 120, efter lärarens död, och när Abu Hanifa fyllde 40, började han hålla föreläsningar.I Kufas Stora moské hölls flera cirkelföreläsningar från olika islamiska discipliner: tafsir, hadith, fiqh, arabiska språket m.m. Men Abu Hanifas föreläsningar var långt bäst besökta tack vare den speciella atmosfären, eftersom imamen brukade konsultera sina åhörare (lärlingar) och låta dem komma med sina frågor, förslag och debatter. Varje hans föreläsning var en vetenskaplig debatt i sig. Imam Abu Hanifa hade aldrig kommit till en slutsats innan han konsulterade alla närvarande som, trots sin ungdom, var alla mycket intelligenta, begåvade och välutbildade. Under hans föreläsningar brukade det också debattera 40 andra experter från olika islamiska discipliner. Efter att alla som velat tala kommit till tal, brukade imamen be en av sina lärlingar - oftast var det Abu Yusuf - att skriva ner lösningen som de tillsammans kommit fram till. Hans föreläsningar i Kufas Stora moské var därför en slags islamisk akademi eller institut för islamiska undersökningar, där Abu Hanifa initierade debatter och riktade diskussioner till frågor som skulle debatteras.

Abu Hanifas långsynthet avspeglas i metoden han använde under sina föreläsningar - nämligen att inkludera sina elever i problemlösningsprocessen, samt att använda olika experter vid lösningen av problemet; metoden som pedagoger och vetenskapsmän idag använder.

Imam at-Tahtawi skriver en berättelse från Asad b. Furat, en stor lärd och mujahid: “Abu Hanifa hade 40 lärlingar, som själva var lärda, som nedtecknade hans böcker.

Hans lärlingar kom från Islamiska Rikets alla delar, förutom Spanien.

Abu Hanifa hade stor materiell rikedom som han använde för att stipendera sina elever. Hans föreläsningar, berikade med produktiva diskussioner och olika experter, var ett slags islamiskt universitet; och han själv med sin egendom som han använde att stipendera sina elever, kan jämföras med Skolverket.

Abu Hanifas osjälviska inställning mot sina studenter ärvde han på sätt och vis från sin lärare Hammad b. Abi Sulayman, och Hammad från sin lärare Ibrahim an-Nahai som var en av de mest berömda tabi’in. Abu Yusuf berättar: “Abu Hanifa försörjde mig och min familj under hela 20 år och när jag sade till honom att jag inte sett någon mer givmild än honom, svarade han: ‘Du säger det bara för att du inte sett min lärare Hammad’.”

Han visade stor aktning och kärlek till sina studenter, och de respekterade och älskade honom.

En känd lärd, Abdullah b. Mubarak säger: “Hade inte Allah hjälpt mig med Abu Hanifa och Sufyan as-Sawri, hade jag blivit som alla andra människor.” Shaddad b. Haqim är en av många som säger: “Jag har aldrig sett någon med större kunskap än Abu Hanifa.”

Abu Hanifa levde 70 år i fromhet och gudfruktan, han samlade nyttig kunskap som han spred vidare, han bad, fastade, var givmild och barmhärtig och besatt andra ädla egenskaper.

När Imam Shafi’i frågade Imam Malik: “Har du träffat Abu Hanifa?”, svarade Imam Malik: “Jag talade med en man vars argument var så otroligt starka att - om han hade velat övertyga någon att en vanlig sten är guld, så hade han sannerligen lyckats med det.”

Rabi’ b. Yunus berättar: “Abu Hanifa besökte en dag khalifa Al-Mansur. Isa b. Musa satt redan där och när han såg Abu Hanifa, vände sig han till khalifa med orden: ’Detta är idag den störste lärde i hela världen!’ Khalifa frågade då honom var han hade samlat sin stora kunskap. ’Från Omars, r.a, studenter - och de från honom. Från ‘Aliyys, r.a, studenter - och de från honom. Från Abdullah b. ’Abbas, r.a, studenter - och de från honom. Och fanns det under hans tid någon människa med större kunskap än Abdullah b. ’Abbas, r.a?’ svarade Abu Hanifa”

Abu Hanifa kom en gång till en vetenskaplig diskussion och Sufyan as-Sawri, när han såg imamen, stod upp, hälsade honom, gav honom sin plats och satte sig själv bakom imamen. När andra muslimer kritiserade honom för det, svarade han: “Varför kritiserar ni mig? Abu Hanifa är en muslim av stor vetenskaplig värdighet. Om jag inte skulle stå upp av respekt för hans kunskap, skulle jag göra det av respekt för hans ålder. Om jag inte skulle stå upp av respekt för att han är äldre än mig, skulle jag stå upp av respekt för hans fiqh. Om jag inte skulle stå upp av respekt för hans fiqh, skulle jag stå upp av respekt för hans fromhet!”

Abu Hanifa brukade tala ytterst lite, hade långa perioder av tystnad och han brukade meditera länge, så att Naha’i säger: “Abu Hanifa brukade tiga mycket och alltid begrunda och tänka, och han talade väldigt lite med människor.”

Tillsammans med sina studenter behandlade han och löste 1,270.000 juridiska frågor!

Abdullah b. Mubarak säger: “(…) den som är starkast i juridiken är Abu Hanifa. I fiqh har jag aldrig träffat någon som kan ens jämföras med honom.”

Ibn Kathir berättar utmärkta ord som islams stora namn, Sufyan as-Sawri och Abdullah b. al-Mubarak har sagt om Abu Hanifa: de påstår att han var sin tids största jurist i hela världen. Hafs b. Giyas säger: “Abu Hanifas fiqh är förfinad som finaste poesi.” Islamisk jurist, Mis’ar b. Qidam erkänner: “Jag avundade bara två människor i Kufa - Abu Hanifa för hans fiqh och Hassan b. Salih för hans zuhd.”

Muhammad b. Bishr berättar: “Jag var hos Sufyan as-Sawri som frågade mig: ’Varifrån kommer du?’ Jag svarade: ’Jag kommer från Abu Hanifa’. Och han svarade: ’Du kommer från den största faqih på jorden’.”

Shaykh-ul-islam, Ibn Taymiyyah skriver att de fyra stora imamerna var imamer i hadith, tafsir och fiqh. Abu Hanifa skrev inte ned själv hadither till hadith-samlingar, som t.ex. Imam Malik och Imam Ahmad, utan han lät sina studenter skriva ner dem. De skrev på så sätt flera musnad, de mest kända är Kitabu-l-asar av Abu Yusuf samt Kitabu-l-asari-lmarfu’a och Kitabu-l-asari-lmarfu’ati wa-l-mawkufa av Muhammad b. Hassan ash-Shaybani.

Även Al-Bukhari, Abu Nu’aym, Al-Harithi m.fl. nedtecknade hadither från honom.

Abu Hanifa säger själv: “Jag använder analogi endast i yttersta situationer, när jag inte kan hitta bevis i Koranen, hadithen eller i sahabas praxis”. Alla autentiska hadither som kom från Resulullah Muhammad () tog han som bevis, lika så alla autentiska hadither från sahaba; medan han brukade vara försiktigare med hadither som kom från generationer som kom efter dem. Han hade väldigt stränga kriteria: adalat/rättvishet och dabt/precision, för att ta emot och vidareföra hadither. Han ansåg också att en hadith som återberättas av en som både är muhaddis och faqih är starkare än en hadith som återberättas av en som bara är muhaddis, eftersom faqih känner juridiska föreskrifter väl. Därför jämförde han muhaddis med apotekare och faqih med läkare.

Abu Hanifa skrev i Al-Fiqh al-akbar: “Koranen är Allahs Ord, nedskriven på Koransidor, bevarad i minnet, läst med tungan, uppenbarad för Resulullah Muhammad (). Vårt uttal ev Koranen är skapad, men Koranen själv är inte skapad, utan den är från alltid.”

Egenskaper

Alla lärda talar med största respekt om Abu Hanifas fromhet. Under dagtid bad han, fastade, samlade och spred nyttig kunskap… och under nätterna bad han nafila bönen (salaat-ul-layl), dyrkade Allah genom du’a iklädda hans ödmjukhet och tårar, Koranläsningen och djupt tänkande om Koranverser, om mängden av ännu olösta juridiska problem och frågor… Hans ansikte lyste med imans ljus. Yahya b. Sa’id al-Kattan berättar: “Vi satt med Abu Hanifa och lyssnade på honom. När än min blick landade på honom, såg jag, wallahi, hur han fruktar Allah!” Subhan’Allah!

Sufyan b. Unayna säger: “Under vår tid fanns det ingen annan i Mekka som hade fler böner än Abu Hanifa.” Yahya b. Ayyub az-Zahid säger: “Abu Hanifa brukade inte alls sova nattetid. Tack vare sin långa, ödmjuka qiam under bönen kallades han för watad (pelare).” Asad b. Omar säger: “Abu Hanifa bad salat-ul-fajr med tvagningen från salaat-ul-isha under hela 40 år.” Han grät så mycket under nätterna, när han satt och begrundade livet, skapelse, Domedagen… att hans grannar tyckte synd om honom. Hafiz Ibn Kathir berättar att Abu Hanifa hade reciterat hela Koranen 70.000 gånger bara på det stället där han senare skulle dö!!

Abu-l-Juwayriyya konstaterar: “Jag brukade umgås med Hammad b. Abi Sulayman, Muharib b. Dasar, Alkam b. Marsad, Awn b. Abdullah och Abu Hanifa. Jag har inte märkt att någon av dem tillbringar nätterna på ett bättre sätt i ibadat, än Abu Hanifa. Vi umgicks i många månader och jag har aldrig märkt att han slocknade eller sov nattetid!” Abu Hanifa var mycket ödmjuk i sin bön och dessutom brukade han klä sig i vackra kläder, kamma skägget och använda parfym innan salaat - allt detta gjorde han av respekt och kärlek för sin Herre och för att han ville hedra bönen vilken manifesterade hans direkta kontakt med världrarnas Herre.

Ahmad b. Yunus berättar att han hört Zaid när han berättade följande: “Jag bad salaat-ul-isha’ tillsammans med Abu Hanifa i hans moské. Jag ville fråga honom om några juridiska frågor, så jag stannade kvar i moskén efter bönens slut. När folk skingrat sig, började han be nafila bönen och när han kom till versen “Men Gud har varit god mot oss som skonat oss från den glödheta vindens plåga” (Koran, LII : 27) skulle jag vänta jag tills han blir färdig med bönen. Men han upprepade denna vers tills muathin kallade till salaat-ul-fajr.”

Yazid b. Kumayt påstår att Abu Hanifa ständigt mindes Allah. Gudfruktan var hans kännetecken som följande historia väl belyser. ”En gång när muathin Ali b. Hussayn ledde isha’-bönen i moskén, reciterade han surat-ul-Zilzal under en rakah. När bönen var färdig, skingrades muslimer till sina hem, men Abu Hanifa stannade kvar och djupt i sina tankar… hans andning var djup… jag smög väldigt tyst från moskén för att inte störa honom och han stannade kvar. I moskén lämnade jag lampan med väldigt lite gas i. När jag kom tillbaka till salaat-ul-fajr, var det mörkt i moskén och Abu Hanifa stod i mörkret och vände sig till Allah den Nåderike: “O Du Som belönar för så lite som ett stoftkorns vikt av gott och bestraffar för så lite som ett stoftkorns vikt av ont, rädda Nu’man, Din tjänare, från elden och allt som närmar honom elden; och för in honom i Din Nåds vidd!””

Ar-Rabi’ b. Asim berättar: “Yazid b. Omar Hubayra bad mig att komma till honom med Abu Hanifa, så att han kunde anställa honom som Bayt-ul-mals (statskassans) övervakare. Men Abu Hanifa tackade nej till den ställningen och blev därför straffad med piskan.” Imam Ghazali, när han anger detta exempel, kommenterar: “Se hur han ansträngde sig för att hålla sig ifrån funktioner, även om priset var fysisk bestraffning! Han valde hellre straff i dunya än straffet i akhira.”

En gång när någon nämnde Abu Hanifa i Abdullah b. al-Mubaraks närvaro, kommenterade han: “Ni talar om en man, som blivit erbjuden dunya med alla dess skönheter, men han tackade nej till den.”

Abu Hanifa vägrade till och med att ta emot hadiyya. Khalifa skickade honom en gång 10.000 dirham men han tackade nej till gåvan. Han fruktade å ena sidan att gåvan skulle besmutsa honom och påverka hans juridiska beslut och lösningar, och å andra sidan ansåg han att khalifas pengar var intjänade på haraam sätt.

En gång löste han ett fall mellan khalifa Al-Mansur och hans hustru på ett mycket begåvat och elegant sätt. Hon skickade rikligt med gåvor som tack till Abu Hanifa, men han lämnade tillbaka allting till henne med ord: “Hälsa khalifas hustru med salaam och säg att jag har löst deras tvistemål i Allahs Namn och för att rädda min tro. Jag har inte gjort det för att närma mig någon människa.”

En av hans ädla egenskaper var att han lät bli allt förtal och skvaller. En gång sade en muslim till honom: “Jag har hört att människor talar väldigt illa om Er bakom Er rygg, men aldrig att Ni sagt något ont om en människa bakom hennes rygg?” Abu Hanifa svarade bara: “Det är Allahs barmhärtighet, som Han skänker till dem av Sina tjänare som Han älskar.”

Abdullah b. al-Mubarak sade en gång till Sufyan as-Sawri: “Ya Abu Abdullah, som Abu Hanifa är långt borta från skvaller och förtal! Jag har aldrig någonsin hört honom skvallra eller förtala, inte ens hans fiender.” Sufyan svarade: “Han är för intelligent för att vilja förstöra sina goda handlingar med att förtala andra.”

Abu Hanifa har många gånger visat att han strävade efter akhira, inte dunya. Därför tackade han alltid nej till dunya funktioner och höga ställningar som ‘ger makt’ - eller som Abu Hanife rätt förstod, innebar tungt ansvar på Domedagen. Han vägrade bli Kufas qadi. Senare ville han inte heller acceptera att bli högsta domaren i Bagdad, som khalifa Al-Mansur hade erbjudit honom. Därför piskades han och slängdes i fängelse, där han dog. Under tiden i fängelset fick han besök från sin förra student Abu Yusuf, som frågade honom varför han hade vägrat bli domare. Abu Hanifa svarade: ”Ponera att du är en utomordentligt god simmare. Någon för dig till kusten och beordrar dig att simma över hela oceanen. Skulle du acceptera?” ”Nej” svarade Abu Yusuf. ”Samma sak är med mig. Du, med, kommer bli prövad.” Senare, när Abu Yusuf som högsta domare hos khalifa Harun ar-Rashid befann sig i en svår situation, brukade han sucka: ”Min shaykhs du’a…”

Abu Hanifa tackade nej till den, i folks ögon höga, funktionen, för att domstolen stod nära makthavarna, och domare skall återuppstå med makthavarna. Nej, han ville stanna bland ulama och bli återuppstånden med Allahs budbärare! Abu Hanifa föredrog sannerligen akhira framför dunya.

Han begravdes i Bagdad.
Må Allah belöna honom med Jannat-ul-Firdaws. Amin!
Attachments
fiqhakbar_full.gif

Return to Imam Abu Hanifa d. 150 H.

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 1 guest