sv: Imam Malik (baserat på en artikel av Sh. Gibril Haddad)

Post Reply
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: Imam Malik (baserat på en artikel av Sh. Gibril Haddad)

Post by nur.nu »

Imam Malik
Översättning av delar av en artikel av Sheikh GH Haddad
Översättare: okänd
Ref: turban.se /ej längre tillgänglig/
Se även http://rahma.se/2012/06/22/bio-imam-malik/

Om Imamen Malik, rahmatullahi ‘alayh

Hans namn är Malik ibn Anas ibn Malik ibn `Amr, al-Imam, Abu `Abd Allah al-Humyari al-Asbahi al-Madani (93-179), han är en mycket kunnig lärd från Madina som Profeten, , har talat om. Den andre av fyra stora mujtahid imamer, vars skola är utsprid i Norra Afrika, al-Andalus, betydande delar av Egypten, och delar av al-Sham, Yemen, Sudan, Irak och Khurasan. Han är författare till al-Muwatta’ (”Godkända”), som består av sunda berättelser från Profeten, , från människor från Hijaz, samt av uttalanden från sahaba (följeslagare), tabi’in och dem som kom efter dem, må Allah vara nöjd med dem alla.

Al-Shafi`i ansåg den vara sundaste boken på jorden efter Koranen, boken som var närmast Koranen, den mest korrekta boken på jorden efter Koranen och mest nyttiga boken på jorden efter Koranen, enligt fyra oberoende berättelser. Malik har sagt: “Jag har visat min bok till 70 jurister i Madina, och var och en av dem har godkänt den (kulluhum wâta’ani `alayh), så jag har kallat den för ‘Godkända’.”

Imam al-Bukhari sade att den sundaste av alla kedjor av återberättare var “Malik, från Nafi`, från Ibn `Umar.” Hadithlärda kallar den för gyllene kedjan, och det finns 80 berättelser (hadither) som har denna kedja i Muwatta’.

Några från vilka Malik berättar i Muwatta’ är: Ayyub al-Sakhtyani, Ja`far ibn Muhammad (al-Sadiq), Zayd ibn Aslam, `Ata’ al-Khurasani, al-Zuhri, Ibn al-Munkadir, `Alqama, Nafi` m.m.

De som återberättade från Malik är: al-Zuhri, Ibn Jurayj, Abu Hanifa, al-Awza`i, Sufyan al-Thawri, Shu`ba, Ibn al-Mubarak, Muhammad ibn al-Hasan, `Abd al-Rahman ibn Mahdi, Waki`, Yahya al-Qattan, al-Shafi`i, Ibn Wahb, Abu Dawud al-Tayalisi, `Abd al-Razzaq, m.m.

Profeten, , sade: “Snart kommer en tid när människor skall slå kamelens slaksida i sitt letande efter kunskap, och skall inte hitta mer kunniga än de kunniga lärda från Madina.”

Al-Tirmidhi, al-Qadi `Iyad, Dhahabi berättar från Sufyan ibn `Uyayna, `Abd al-Razzaq, Ibn Mahdi, Ibn Ma`in, Dhu’ayb ibn `Imama, Ibn al-Madini och andra att de ansåg att den lärde från denna hadith är Malik ibn Anas. Det berättas från Ibn `Uyayna att han senare ansåg att det var `Abd Allah ibn `Abd al-`Aziz al-`Umari. Al-Dhahabi sade om honom: “Han hade kunskap och god fiqh, talade sanningen utan rädsla, beordrade det goda och höll sig på avstånd från samhället. Han brukade övertyga Malik mellan fyra ögon att avsäga sig världen och dra sig från samhället.”

Abu Mus`ab sade: “Malik bad inte i samfundet [i Profetens moské] under 25 år. Man frågade honom: ‘Vad är det som hindrar dig?’ Han svarade: ‘För att jag inte skulle se någoting förkastligt och bli förpliktigad att ändra det.’”

En annan berättelse från Abu Mus`ab lyder: “Efter att Malik lämnade [Profetens ] moské, brukade han be hemma med samfundet som bad efter honom och han bad fredagsbönen Jum`a ensam i sitt hus.”

Ibn Sa`d berättar från Muhammad ibn `Umar: “Malik brukade komma till Moskén och be böner och fredagsbönen Jum`a, lika så jannaza bönen. Han brukade besöka sjuka och sitta i Moskén. Sedan slutade han sitta där, och istället bad han bönen och lämnade moskén, och slutade komma till jannaza böner. Sedan slutade han med allting; han kom varken till bönen eller till fredagsbönen Jum`a i moskén. Han besökte inte sjuka, och inte heller friska. Människor tålde det eftersom han var väldigt mycket omtyckt och högt respekterad. Detta varade tills han dog. Om någon frågade honom om detta, svarade han: ‘Alla kan inte tala om sina ursäkter (anledningar).’”

Ibn `Abd al-Barr sade att Malik var först som kompilerade en bok som bestod av endast sunda hadither. Abu Bakr ibn al-`Arabi sade: “Muwatta’ är den första grunden och kärnan, medan al-Bukharis bok är den andra grunden i detta avseende. Alla andra är byggda på dessa två, så som Muslim and al-Tirmidhi.”

Shah Wali Allah sade något liknande och lade till att det är principiella auktoritet av alla fyra juridiska skolor som står i förhållande till den, så som kommentar står i förhållande till en huvudtext. Malik skapade den under 40 år, och började med 10 000 hadither tills han reducerade dem till deras nuvarande antal av mindre än 2 000.

Al-Suyuti sade: “Det finns ingen mursal hadith i Muwatta’ om den inte har ett eller flera bevis som stärker den (`âdid aw `awâdid).”

Ibn `Abd al-Barr skapade en bok i vilken han räknade upp alla berättelser från Muwatta’ som antingen är mursal, eller munqati`, eller mu`dal, och han gav kompletta sunda kedjor av återberättare för dessa, förutom för fyra av dem:

- “Sannerligen glömmer jag inte, men jag tvingas att glömma så att jag skall påbörja Sunna.” Detta är andra berättelsen i boken av Sahw.

- “Allah visade livslängder av männsikor som levde före honom, eller vad än Allah ville, till Profeten, , och verkade upprörd att livslängden av hans Samfund var för kort för att uppnå antalet goda handlingar som de som levde tidigare ocg längre, hade uppnått. Allah gav då honom den mest dyrbara natten (layla al-qadr), som är bättre än tusen månader.” Detta är femtonde hadith i boken om I`tikaf.

- Mu`adh ibn Jabal sade: “Den sista instruktionen jag fick från RasulAllah, , när jag satte min fot i stigbygelvar: ‘Försköna ditt beteende inför männsikor, å Mu`adh ibn Jabal!’” Detta är första hadith i boken om Husn al-Khuluq.

- “Om moln visar sig vid havet, gå då i norr riktningen, detta är ett tecken på att regnet kommer.” Detta är femtonde hadith i boken om Istisqa’.

Bland hadith mästarna är al-`Iraqi och hans student Ibn Hajar överens med Ibn `Abd al-Barr om att de fyra haditherna ovan har ingen kedja, men andra är av en annan åsikt: Shaykh Muhammad al-Shinqiti nämner i sin Dalil al-Salik ila Muwatta’ al-Imam Malik (s. 14) att Shaykh Salih al-Fulani al-`Umari al-Madani sade: “Ibn al-Salah gav en komplett kedja för dessa fyra hadither, i ett oberoende brev som jag har, och brevet skrivet med hans egen hand.” Shaykh Ahmad Shakir sade: “Men al-Shinqiti nämnde inte vilka dessa kedjor är, och därför kan lärda inte säga något om saken.”

Al-Zurqani räknade att det fanns 69 lärda som berättade Muwatta’ direkt från Malik, geografiskt spridda som nedan:

- Sjutton i Madina, bland dem Abu Mus`ab Ahmad ibn Abi Bakr al-Zuhri;

- Två i Mekka, bland dem al-Shafi`i;

- Tio i Egypten, bland dem `Abd Allah ibn Wahb, `Abd Allah ibn Yusuf al-Tinnisi al-Dimashqi, vems hadither valde al-Bukhari, och Dhu al-Nun al-Misri;

- Tjugosju i Irak, bland dem `Abd al-Rahman ibn Mahdi, vems hadither valde Ahmad ibn Hanbal, Yahya ibn Yahya al-Tamimi al-Hanzali al-Naysaburi, vars hadither valde Muslim och Abu Hanifas student Muhammad ibn al-Hasan al-Shaybani, vems version blev publicerad men skiljer sig mycket från andra, och innehåller också annat än det som berättas från Malik, så att den blev känd som Muwatta’ Muhammad;

- Tretton i al-Andalus, bland dem juristen Yahya ibn Yahya al-Laythi “Den Vise från al-Andalus”. Själva Malik gav honom det namnet. Den Vise från al-Andalus version är idag den mest spridda och det är den man menar när man säger “Maliks Muwatta’.” Honom har vi mest att tacka för spridning av Maliki skolan i al-Andalus.

- Två från al-Qayrawan;

- Två från Tunis;

- Sju från al-Sham.

Imam al-Shafi’i har sagt om Imam Malik: “Malik är ledarstjärnan när man talar om lärda.” `Abd Allah ibn Wahb sade: “Den som memorerar en hadith utan en Imam i fiqh är vilseledd, och hade inte Allah räddat oss med Malik och al-Layth (ibn Sa`d), skulle jag vara vilseledd också.”

Abu Mus`ab berättar följande historia:
“Jag gick för att besöka Malik ibn Anas. Han sade till mig: ‘Kolla under min bönematta och se vad som är där.’ Jag kollade och fann något skrivet på en bit papper. Han sade: ‘Läs det.’ Där var innehållet av hans brors dröm och som bekymrade honom. Malik reciterade den [från minnet]: ‘Jag såg Profeten i min dröm. Han var i sin moské och muslimer var samlade kring honom och han sade: ‘Jag har gömt för er under min (minbar) något bra – eller: kunskap – och jag har beordrad Malik att distribuera det till människor’.’ Och Malik började gråta, så jag stod upp och gick därifrån.”

The khalifa Abu Ja`far al-Mansur hade förbjudit Malik att berätta hadithen: “Framtvingad skillsmässa är inte gilltig.” (laysa `ala mustakrahin / li mukrahin talâq). Då kom en spion till Malik och frågade honom om saken, varpå Malik berättade hadithen framför alla. Han blev gripen, slagen och piskad tills hans axel dislokerades och han svimmade. När han kvicknade till, sade han: “Han [al-Mansur] är fri från att ha piskat mig.” När man frågade honom varför han hade förlåtit sin torterare, svarade Malik: “Jag skulle frukta att möta Profeten efter att ha blivit anledning för bestraffning av en av hans släktingar.” Ibrahim ibn Hammad sade att han såg hur man bar Malik och hur han gick, bärandes sin ena arm i andra handen. Sedan rakade de hans ansikte och satte honom på en kamel, paraderade omkring med den och visade honom till människor för att förnedra honom. Khalifa beordrade honom att ta tillbaka sitt uttalande (hadithen) om framtvingade skillsmässans ogilltighet inför alla, varpå han sade: “Alla som känner mig och alla som inte känner mig; mitt namn är Malik ibn Anas, och jag säger: Framtvingad skillsmässa är inte gilltig!” När nyheten nådde Ja`far ibn Sulayman (dog 175), Madinas borgmästare och al-Mansurs kusin, sade han: “Låt honom stiga från kamelen, låt honom gå.”

Imam Malik hyste så hög vördnad för Profetens, , hadither, att han aldrig berättade en hadith, eller gav fatwa om han inte var i tillstånd av renhet (hade tvagningen). Isma`il ibn Abi Uways sade: “Jag frågade min farbror Malik om någonting. Han bad mig att sitta ner, gjorde tvagningen, satte sig på soffan och sade: la hawla wa la quwwata illa billah. Han gav aldrig en fatwa innan han sade detta.” Al-Haytham sade: “Jag har hört hur man ställde 48 frågor till Malik, och på 32 av dem svarade han: ‘Jag vet inte.’”
Abu Mus`a berättar att Malik har sagt: “Jag brukade inte ge fatwa innan att 70 lärda vittnade om min komptens att ge den.”

Maliks akhlak, tillsammans med hans gudsfruktan och känslor som alla som såg honom kunde se, var utan tvekan delvis förtjänst av hans stora shaykher, som Ja`far al-Sadiq, Ibn Hurmuz och Ibn Shihab al-Zuhri. Han brukade besöka sin shaykh Ibn Hurmuz (dog 148) varje dag från morgonen till natten under cirka åtta år och berättar om dessa besök följande: “Jag brukade komma till Ibn Hurmuz, och då brukade han beordra sin betjänt att stänga dörren och dra ner gardinen, och då började han tala om början av denna Umma, och tårar skulle rinna nedför hans skägg.”

Maliki shaykh Ibn Qunfudh al-Qusantini (dog 810) skrev:
Fromma föregångare och Imamer brukade bli överväldigade av pietet, ödmjukhet, stillhet och värdighet, när än Profeten, , nämndes. Ja`far ibn Muhammad ibn `Ali ibn al-Husayn ibn `Ali ibn Abi Talib brukade blekna till när än man nämnde Profetens, , namn. Imam Malik berättade aldrig en hadith om han inte hade tvagningen. `Abd al-Rahman ibn al-Qasim ibn Muhammad ibn Abu Bakr al-Siddiq brukade rodna och började stamma när än man nämnde Profetens, , namn. Om man nämnde en hadith i deras sällskap, brukade de sänka sina röster. Malik sade: “Profetens fridlyshet (hurma) är i hans död och hans fridlyshet var hans liv.”

Qutayba sade: “När vi gick för att se Malik, brukade han möta oss utsmyckrad, i kuhl på sina ögon, parfymerad, i sina bästa kläder. Han satt i cirkel med oss, kallade in betjänter med fläktar av palmlöv och gav var och en av oss en ‘fläkt’.” Muhammad ibn `Umar: “Maliks cirkel var cirkel av värdighet och artighet. Han var en man av kunglig fattning och ädelhet. Det fanns inget utrymme för självexponering, tomt, värdelöst eller högljutt tal i hans studiecirklar. Hans studenter brukade läsa för alla och ingen tittade i sin egen bok eller ställde frågor, av respekt och vördnad för Malik.”

När khalifa al-Mahdi skickade sina söner Harun och Musa att läsa hos Malik, läste han inte för dem utan brukade säga till dem: “Madinas folk läste för sina lärda precis så som barn läser för sina lärare, och han rättar dem om de gör fel.” När Harun al-Rashid, med sina två söner, krävde att Malik skulle läsa för dem, svarade han: “Jag har slutat läsa för andra för länge sedan.” När Harun krävde att andra skulle lämna dem ensamma, så att han skulle fritt läsa för Malik, vägrade Malik och sade: “Om vanliga människor förbjuds att närvara pga en viss människa, kommer den människan inte att ha någon nytta.” Det är känt att Maliks sätt att framföra hadither, som Ibn al-Musayyib, `Urwa, al-Qasim, Salim, Nafi`, al-Zuhri, m.m, var `ard (”student läser”) och inte samâ` (”studenter lyssnar, dvs. shaykhen berättar”), trots att studenter säger, enligt konventionen, i båda fall: “Den-och-den har berättat till oss.”

Khalifa Harun al-Rashid sade till Malik efter att Malik hade svarat på en fråga som khalifa hade ställt: “Du är, jag svär vid Allah! den visaste och kunnigaste av alla människor.” Malik svarade: “Nej, wallahi! Å Ledaren av troende.” Han sade: “Ja! Men du döljer det. Wallahi! Om jag får leva, skall jag låta dina uttalanden bli nedskrivna till en bok, och jag skall utsprida den boken till världens ända.” Men Malik vägrade.

När en av khalifer manifesterade sin avsikt att ersätta Profetens, , mimbar av trä med mimbar i silver och ädelstenar, sade Malik: “Jag anser det inte vara av godo att hindra människor att ha tillgång till Profetens, , reliker.” (lâ ara an yuhrama al-nâsu athara rasulillah.)

Andra uttalanden från Malik:

- Från Ibn Wahb: “Allah delar ut och placerar kunskapen där Han vill. kunskapen består inte i att berätta mycket.”

- Från Ibn Wahb: “Kunskap minskar, den växer inte. Kunskapen har minskat ständigt efter Allahs Sändebud (a.s.) och Allahs Böcker.”

- Från Ja`far ibn `Abd Allah: “Vi var med Malik när en man kom och frågade honom: ‘O Abu `Abd Allah! “Den Nåderike Som tronar över skapelsen i Sin allmakts hörlighet” (20:5): hur tronar Han?’ Ingeting har påverkat Malik så mycket, som denne mans fråga. Han tittade mot marken och började sticka i den med kvisten som han höll i handen, tills han blev alldeles genomblöt av svett. Sedan lyfte han sitt huvud och sade: ‘”Hur” delen i frågan är inte of it is omöjlig för oss att begripa; “tronar” biten av den är inte okänd; tro i den är obligatorisk; att fråga om den är en innovation; och jag tror att du är en man som gillar innovation.’ Han gav order, och de ledde mannen ut därifrån.”

- Från Ibn Wahb: “Vi var med Malik när en man frågade honom: ‘O Abu `Abd Allah! “Den Nåderike Som tronar över skapelsen “ (20:5): hur tronar Han?’ Malik sänkte sitt huvud och började att rikligt svettas. Så lyfte han upp huvudet och sade: ‘“Den Nåderike tronar över skapelsen “ precis så som Han har beskrivit Sig Själv. Vi kan inte fråga “hur.” “Hur” avser inte Honom. Och du är en ond man, en man som gillar innovation. Led ut honom!’ De ledde ut mannen.”

- Från Yahya ibn Yahya al-Tamimi and Malik’s shaykh Rabi`a ibn Abi `Abd al-Rahman: “Vi var med Malik när en man frågade honom: ‘O Abu `Abd Allah! “Den Nåderike Som tronar över skapelsen “ (20:5): hur tronar Han?’ Malik sänkte sitt huvud och förblev så tills han blev helt genomblöt av svett. Då sade han: ‘”tronar” är inte okänt; “hur” är borto vår uppfattningsförmåga; tro i den är obligatorisk; att fråga om den är en innovation; och jag tror att du är inget annat än innovator.’ Och han beordrade att slänga ut mannen.”

- Från Ma`n: “Diskussioner (al-jidâl) om tro bäddar för självexponering, förmörkar hjärtats ljus och gör det hårdare och lämnar mållös vandring.

- Från Ma`n och andra: “Det finns fyra typer av berättare som man inte tar ifrån: en öppen mobbare som öppet hånar andra, även om han är en utmärkt berättare; en innovator som bjuder människor till sina innovationer; någon som ljuger om människor, även om jag inte ankagar honom för falskhet (lögner) i hadith; och rättfärdig, ärbar Allahs tjänare om han inte memorerar det han berättar.” Maliks sista klausul avser två villkor sine qua non om en pålitlig berättare, som måste ha inte bara moralisk ärlighet, (`adâla) utan även precision och noggranhet när han för vidare (dabt). Klausulen belyser paradoxen som finns bland hadithlärda “Ingen ljuger mer än den rättfärdige”. Anledningen till detta är att de rättfärdiga inte ifrågasätter en muslim som tillskriver en hadith till Profeten, , och accepterar den därför utan misstankar, medan al-Shafi`i sade: “Om Malik hade den minsta lilla tvivel om en hadith, han hela hadithen.”

- Från Ibn al-Qasim: “Malik brukade säga: ‘Tron ökar.’ Han brukade tvärstanna och han brukade låta bli att säga att den minskar.”

- Från Ibn Abi al-Zubayr: “Jag såg `Ata’ ibn Abi Rabah när han kom in i [Profetens] Moské, tog tag i knappen vid mimbar och sedan vända sig mot Qibla [för att be].”

I Muwatta’: “Att raka mustach är en innovation.” Det berättas på andra ställen att Malik var lång, heavyset, imposing of stature, mycket blek, med vitt hår och skägg men flintskallig, med enormt skägg och blå ögon; han “kände avsky mot att raka mustachen och dömde det” och han bar alltid vackra kläder, speciellt vita.

Ibn Abi Zayd berättar: “Turban bar man från Islams begynnelse och slutade inte med det till vår tid. Jag har aldrig sett någon bland utmärkta människor utan turban, t.ex. Yahya ibn Sa`id, Rabi`a och Ibn Hurmuz. I Rabi`as studiecirkel satt mer än trettio män med turban, och jag var en av dem; Rabi`a tog inte av den ända tills Plejaderna visades och han brukade säga: ‘Jag svär att jag tycker att den ökar intelligensen.’ Man såg Jibril i form av (följeslagaren) Dihya (ibn Khalifa) al-Kalbi i turban, med ena änden hängandes mellan hans skulderblad.” Ashhab sade: “När Malik bar turban, brukade han föra en bit under hakan och låta lösa änden hänga bakom hans rygg, och han använde moschus och andra slags parfym.”

Må Allah belöna honom med Jannat-ul-firdaws. Amin.
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

eng: bio: Imam Malik - Excerpts from Bio by Abu Zahra

Post by nur.nu »

Imam Malik ibn Anas (93/712 - 179/795)
A few selections is taken from Imam Malik: His Life and Teaching by Muhammad Abu Zahra
http://bewley.virtualave.net/Malik.html

(This is now available from Dar at-Taqwa soon and so is it copyrighted and not to be re-published. It's here to give you a taste.)

Malik was born and lived his whole life in Madina and saw the traces of the Companions and Followers and the grave of the Prophet, may Allah bless him and grant him peace, and all the great places there. He felt an enormous esteem for Madina and all it contained which marked his life from his earliest childhood. He knew it to be the cradle of knowledge, the fountain of light and the spring of gnosis. He maintained this deep-rooted respect until his death and it had a profound impact on his thought, his fiqh and his life in general. He never rode in Madina and he gave great importance to the practice of its people in his ijtihad. Indeed, the principle of the 'Practice of the People of Madina' was one of the foundations of his legal method, as we will show.

***

Malik grew up in a household which was engaged in the science of Traditions and hadith. His family was interested in the knowledge of the reports and traditions of the Companions and their fatwas. His grandfather, Malik ibn Abi 'Amir, was one of the great men of knowledge of the Tabi'un. He related from many Companions. It is clear, however, that Anas ibn Malik, MalikÕs father, was not greatly concerned with hadith since it is not known that Malik related anything from him, although Malik's grandfather and uncles were. His family was well-known for their devotion to knowledge. Malik was originally known as 'the brother of an-Nadr', a brother of his who was esteemed for his knowledge. Then his own desire to seek knowledge grew to such an extent that people began to say, 'an-Nadr, the brother of Malik.'

***

After memorising the Qur'an he devoted himself to memorising hadith, which was much encouraged in the environment of Madina. Malik went to the assemblies of scholars to write down what they taught and study it. He told his mother that he wanted to go and study, and she dressed him in his best clothes and turban and then said, "Go and write now." She said, "Go to Rabi'a and learn his knowledge before learning his adab."

***

Malik devoted himself to knowledge from an early age and sought it out from the people of knowledge in Madina. He confined himself to two areas of knowledge: hadith and fiqh. He did not like to argue about the reports of the various sects regarding matters about which people become confused and disagree. That was not due to any ignorance of their positions but was based on knowledge and clear evidence because he saw that delving into such things had no benefit.

***

We mentioned these anecdotes about Malik's quest for hadiths and what has been said about his shaykhs in order to bring out three points. Firstly, at that time knowledge was taken by learning directly from the mouths of men and not from books in which knowledge was recorded. This is why the memory of students was so sharp: they were entirely dependent on it and were eager not to lose anything they heard. Malik kept track of the number of hadiths he learned by tying knots in a length of thread. If he forgot a hadith, he would return to hear it again. No reproach or rebuke would stop him, but even so he would only miss the odd one.

The second thing we learn is that scholars had begun to record their knowledge in writing, even if they did not rely on what was written. Ibn Shihab encouraged his students to write down what they heard, out of fear that they might forget it. Malik went to him with slates in hand on which he wrote down what he heard. That did not prevent him from memorising what he wrote. So when Ibn Shihab took away the slates he could repeat what was on them.

Thirdly, we gather from these extracts that Malik was tirelessly devoted to seeking knowledge and applied himself to it with an earnestness, energy and patience rarely emulated in the history of Islam. Undeterred by intense heat, he would leave his home and wait for the time when scholars left their houses for the mosque, and not even the irascibility of some of them prevented him from learning from them. He endured criticism for that at times but he kept at it until he managed to achieve his aim.

***

We should at this point elaborate on the different branches of knowledge that Malik studied in his pursuit of learning. He sought knowledge in four areas which are part and parcel of the formation of the complete scholar and faqih who knows the sources properly, who is able to derive rulings from them correctly, who is in touch with the spirit of his time and has true understanding of what is happening around him, and has the ability to disseminate among people the knowledges which he thinks are beneficial for them.

Firstly he learned how to refute adherents of deviant sects and how to resolve people's disagreements and clarify their disputes in respect of fiqh and other matters. He studied that with Ibn Hurmuz, as he himself said. He took from him much knowledge which he did not spread publicly. But when there was an occasion where it was necessary to impart it, he did so.

It seems that Malik divided knowledge into two kinds: knowledge to be taught to people in general, which was not to be confined to anyone since there was no harm in it for anyone and all intellects could accept it and listen to it and benefit from it; and another kind of knowledge which should be reserved for the elite. He did not teach that kind to ordinary people because it would harm some people more than help them. This was the case with the refutation of the adherents of sects, which can be difficult for people and even cause some people to deviate themselves.

Secondly he learned the fatwas of the Companions from the Tabi'un and the Tabi'i't-Tabi'in. He learned 'Umar's fatwas and those of Ibn Umar, 'A'isha and other Companions. He learned the fatwas of Ibn al-Musayyab and other great Tabi'un. Their fatwas are the source of much of Maliki fiqh.

Thirdly he learned fiqh ar-ra'y (understanding by mental perception) from Rabi'a ibn 'AbdiÕr-Rahman who was known as Rabi'a ar-Ra'y. It is evident that the method he learned from Rabi'a was not the same as analogy. Its basis was harmonisation of different texts with the best interests of people and how they could best be benefited. That is why, according to al-Madarik, "Malik was asked whether they used to use analogy in the assembly of Rabi'a and discuss a lot with one another. He said, 'No, by Allah.'" From this we can see that Malik did not understand fiqh ar-ra'y as meaning opinion in which there is a lot of analogy and analysis because that might have led to involvement in the kind of hypothetical fiqh which was so common in Iraq and which resulted from the excessive use of analogy. Rabi'a's basic principle was the best interests of the people.

Fourthly he learned the hadiths of the Messenger, may Allah bless him and grant him peace; he sought out all who transmitted the MessengerÕs words and selected the most reliable among them. He was given great insight into men's understanding and the power of their intellects. It is reported that he said, "This knowledge is vital to the Deen, so look to the one from whom you take it. I have met seventy people who said, 'The Messenger of Allah, may Allah bless him and grant him peace, said' within these pillars," and he pointed to the mosque, "and I did not take anything from them. Had any of them been entrusted with a treasure, they would have proved trustworthy, but they were not worthy to undertake this business."

*****************

After Malik completed his studies he took a place in the mosque of the Prophet to teach and give fatwas. There is no doubt that he used to sit in the place of those Tabi'un and their followers to whom people came from east and west. This must mean that he had both great knowledge and also the respect and esteem of the people and that made him the focus of students of fiqh and those who sought fatwas on many different subjects. This is why he said to clarify his position when he set up to teach and give fatwa: "No one who desires to sit in the mosque to teach hadith and fatwa can do so until he has consulted people of soundness and excellence and the people in charge of the mosque. Only when they consider him worthy of it may he sit there. I did not sit until seventy shaykhs of the people of knowledge had testified that I was ready to do so."

***

Malik lived surrounded by the traces of the Tabi'un and Companions, and he learned the fatwas of the Companions from the Tabi'un and singled out those whose opinions were best. He investigated the reports of 'Umar and Ibn Mas'ud and other fuqaha' of the Companions, studying their cases and rulings. He was eager to learn precedents in order to follow what had gone before and not to innovate. He thought that the actions, weights, measures, waqfs and reports of the people of Madina were sufficient to illuminate any faqih who followed their guidance and borrowed from their light.

***

It is reported in ad-Dibaj that "Malik used to come to mosque and attend the prayers, Jumu'a, and funerals, visit the sick, and sit in the mosque; and his Companions would join him there. Then he ceased to sit in the mosque. He did not attend funerals but would go to his companions and console them. Then he ceased doing even those things. He did not attend the prayers in the mosque or go to Jumu'a or go to console anyone. But he continued to see people until he died." Most people agree that he died in 179 AH, on the night of the 14th of Rabi' ath-Thani, at well over eighty years of age.

Return to Home Page
Post Reply

Return to “Imam Malik d. 179 H.”