sv: Medling - inte Shirk| Sh. M. b.´Alawi al-Maliki al-Makki

User avatar
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: Medling - inte Shirk| Sh. M. b.´Alawi al-Maliki al-Makki

Postby nur.nu » 21 Mar 2012, 16:11

Medling - inte Shirk
Sh. M. b.´Alawi al-Maliki al-Hasani al-Makki
Översättning av M.G.
http://www.skarholmensmoske.se/_islam/medel.html

Många människor har gått vilse i sin uppfattning om bruket av medel* (wasila), och rusar hals över huvud till doms över att all bruk av medel är shirk, och att den som använder medel oavsett form eller uttryck, har satt medhjälpare vid Allahs sida, och att hans tillstånd är att likna vid hedningarna, som sade: “Vi tillber dem just för att de skall föra oss närmare Gud.” (Sura 39:3, Al-Zumar, K M Bernströms övers.).

Detta yttrande är inte giltigt, och ett försök att använda denna vers som bevis är missriktad. Detta beror på att denna ädla vers är tydlig i sin kritik av hedningarna för deras dyrkan av idoler och för att de satte gudar vid sidan av Allah, den Upphöjde, och att de associerade dem med Honom i Hans Gudomlighet, och att de hävdade att deras dyrkan av dessa idoler var ingenting annat än ett sätt att komma närmare Allah. Den vantro och hedendom som deras handlingar avslöjar kommer både från deras dyrkan av dessa idoler, och övertygelsen om att dessa är herrar bredvid Allah. Något av stor betydelse som måste förklaras här är att denna vers bekräftar att hedningarna inte var uppriktiga när de motiverade sin avgudadyrkan, genom att påstå att de använde dem för att närma sig Allah: Om de hade varit ärliga i detta, skulle Allah ha varit större för dem än deras avgudar, och de skulle inte ha dyrkat andra än Honom.

Allah förbjöd muslimer att kränka hedningarnas idoler. Han sade: ”Men förolämpa inte dem som de åkallar i Guds ställe. I sin okunnighet kan de vilja hämnas genom att förolämpa Gud. Vi har också låtit (människorna i) alla samfund se sina (dåliga) handlingar I ett fördelaktigt ljus. (Men) till sist skall de vända tillbaka till sin Herre och han skall låta dem veta vad deras handlingar (var värda).” (Sura 6:108, Al-An'am).

Det är återberättat från 'Abd al-Razzaq, 'Abd b. Hamid, ibn Jarir, Ibn al-Mundhir, Ibn Abi Hatim, och Abu al-Shaykh, från Qatada (radiAllahu ’anhum), som sade: "Muslimerna brukade förbanna och smäda de icke troendes avgudar, och därför så avskydda och förbannades Allah av dem som inte trodde på Allah, den Mäktige, den magnifika. Så Allah uppenbarade: ”Men förolämpa inte dem som de åkallar i Guds ställe. I sin okunnighet kan de vilja hämnas genom att förolämpa Gud.”.

Detta är anledningen till uppenbarelsen av denna vers, som tydligt LahorePakistanIslamicart3 förbjuder de troende att förolämpa de avgudar som hedningarna dyrkade, eftersom sådana förolämpningar skulle provocera dem som i hjärtat trodde på dessa statyer såsom gudar, med möjligheter att bringa nytta och skada. Detta raseri skulle driva dem att bemöta de troende med liknande förolämpningar, riktade mot Den ende Guden, världarnas Herre, som muslimerna dyrkade, och så skulle de tillskriva honom brister, trots att Han är långt ifrån några som helst brister.

Återigen, om de verkligen vore ärliga i sitt påstående att deras idoldyrkan bara var ett sätt att komma närmare Allah, skulle de inte ha vågat hämnas sina smädade idoler genom att förolämpa Honom. Det framgår uttryckligen att hedningarna höll Allah i mycket mindre aktning än de höll sina egna idoler. Liknande kan sägas när det gäller Allahs ord: ”Och om du frågar (människorna) vem är det som har skapat himlarna och jorden och underordnat solen och månen (under sina lagar)?” svarar de säkerligen: ”Det är Gud.” (Sura 29:61, al-'Ankabut).

Om hedningarna verkligen trodde att Allah, den Upphöjde, är den enda skaparen, och att deras idoler inte hade skapat någonting, skulle de ha dyrkat Allah i stället för sina idoler, eller så skulle åtminstone deras vördnad för Gud ha varit större än deras vördnad för sina stenar och statyer. Skulle detta vara förenligt med deras förolämpningar mot Allah, den Mäktige, den magnifika, av avundsjuka för sina egna idolers skull mot Honom? Det är alldeles klart att det inte finns någon konsekvens. Dessutom är versen som vi behandlar inte det enda beviset för att Allah stod lägre i aktning hos hedningarna, utan det finns åtskilliga liknande exempel, förutom det nyss nämnda budskapet från Allah den Upphöjde.

Profeten (frid och välsignelser över honom) sa aldrig: ”Du har begått boystudiesquran avgudadyrkan och otro. Det är inte tillåtet att klaga hos mig, eller att söka något från mig, utan ni måste själva gå och bönfalla och be Allah, för sannerligen Allah är närmare dig än vad jag är!" Tvärtom, skulle han be för dem, i fullt medvetande om att Givaren i verkligheten är Allah, och att Hindraren och Utvecklaren och Anskaffaren är Allah ensam, och de visste också att Profeten (sallAllahu ’aleihi wa sallam) inte skulle lära dem att bruka något utom med tillåtelse av Allah, och genom Hans gåvor. Profeten själv (sallAllahu ’aleihi wa sallam) sade" Jag är inget annat än en som fördelar, Allah är Den som skänker."

Därför blir det klarlagt att det är tillåtet och korrekt att beskriva en vanlig person som en som "bistår i nöd" och "tillfredsställer behov", det vill säga, han är en hjälpande mellanhand för dem, och vad finns då inte att säga om den ädle mästaren och uppskattade Profeten, den mest lysande av människor och djinner, den obestridd bästa av skapelsen?

Har inte Profeten (frid och välsignelser över honom) sagt så som redovisas i Sahih al-Bukhari: "Den som tar en muslim ur nöd, denne befriar Allah från nöd på uppståndelsens dag"? Så en troende är en befriare från nöd och kris. Har han (frid över honom) inte sagt "Den som tillfredsställer sin broders behov, hos dennes balansvåg kommer jag att stå (på Domedagen), och om (hans goda gärningar) inte uppväger (hans dåliga), kommer jag att be för honom."? Så en troende är en tillfredsställare av behov. Har han inte sagt, enligt Sahih-samlingen: "Den som beskyddar en muslim, denne kommer Allah att skydda på Återuppståndelsens Dag"? Har han inte sagt "Sannerligen har Allah i Hans skapelse satt dem som söks i tider av nöd"? Sa han inte, enligt Sahih samlingen: "Allah ska hjälpa sin tjänare så länge som hans tjänare tar hjälp av sin bror"? Och sa han (frid och välsignelser över honom) inte:" Åt den som kommer någon i nöd till hjälp, skriver Allah nittiotre goda gärningar"?1

Så troende lindrar lidande, hjälper, skyddar, uppfyller behov och söks i tider av prövningar – men det är i den yttersta verkligheten Allah, upphöjd och storslagen, som stöder, uppfyller, och skyddar.

Men eftersom den troende är mellanhanden i allt detta är det giltigt och korrekt att också tillskriva åtgärder till honom.

Många profetiska hadither har samband med att Allahs sändebud (sallAllahu ’aleihi wa sallam) belyser att Allah (upphöjt är hans majestät) drar tillbaka straff från människor på jorden med hjälp av dem som söker Hans förlåtelse och de som underhåller Hans moskéer, och genom deras insatser ger han jordens folk dess levebröd och stöd och skyddar dem från lidanden och drunkning.

Al-Tabarani återger i al-Mu'jam al-Kabir, och al-Bayhaqi i al-Sunan från Allahulateottoman Mani’ al-Daylami (radiAllahu ’anhum) att Allahs sändebud (sallAllahu ’aleihi wa sallam) sa: "Om det inte vore för Allahs tjänare som Han låter böja sig inför Honom, spädbarnet som han låter dia, och kor som han låter beta, skulle Han släppa loss sitt straff över er alla, och skulle förgöra er helt och fullständigt."

Al-Bukhari relaterar från Sa'd b. Abl Waqqas (radiAllahu ’anhum) att Allahs sändebud (sallAllahu ’aleihi wa sallam) sa: "Har du getts seger och försörjning, förutan hjälp av de svaga ibland er?". Al-Tirmidhi återger från Anas (radiAllahu ’anhum) att Allahs sändebud (frid och välsignelser över honom) sa: "Det kan vara så att du har skänkts levebröd med hjälp av honom" Al-Hakim uppgav att denna Hadith är rigoröst autentisk.

'Abdullah b. 'Umar (radiAllahu ’anhum) berättade att Allahs sändebud (sallAllahu ’aleihi wa sallam) sade: "Sannerligen, Allah har män som han skapade för behoven hos de människor som rusar till dem i kristider. Det är de som är skyddade från Allah den Upphöjdes straff."

Jabir b. 'Abdullah (radiAllahu ’anhum) berättade att Allahs sändebud sade: "Sannerligen ger Allah rättfärdighet till en muslims barn, hans barnbarn, och hans familj, och familjerna till hans grannar, genom hans fromhet och rättfärdighet, och de är skyddade av Allah så länge han är bland dem."

Ibn 'Umar (radiAllahu ’anhum) sade: "Sannerligen, med hjälp av en from muslim skyddar Allah hundra av hans grannar från lidande och stridigheter. "Ibn 'Umar reciterade sedan versen: (Och om Gud inte höll tillbaka (vissa) människor med andra (som redskap), skulle jorden helt visst fördärvas (Sura 2:251, al-Baqarah) Al-Tabarani har återberättat från Thawban (radiAllahu ’anhum) en version av ovannämnda skildring och som tillskrivs Profeten (sallAllahu ’aleihi wa sallam) med tillägget: "Det kommer att finnas sju män kvar bland er från vilka ni kommer att få seger, regn och ert levebröd, tills dess tiden är inne för Allahs Angelägenhet (Domens dag)."

Ubâda b. al-Sâmit berättade att Allahs sändebud (sallAllahu ’aleihi wa sallam) sade: "Abdâl (utvalda helgon) i mitt samfund är trettio: Genom dem är ni alla skänkta levebröd, regn och seger". 'Ubâda sa: "Jag hoppas att Hasan är en av dem."

Dessa fyra hadither som har citerats ovan är berättade av Hafiz Ibn Kathir itreessuquatra sin förklaring av ovan nämnda Koranvers: (…Och om Gud inte höll tillbaka (vissa) människor med andra...) och de är passande att användas som bevis, och betraktade tillsammans når de alla nivån av att vara strikt giltiga.

Anas b. Malik (radiAllahu anhum) berättade att Allahs sändebud sade: "Jorden kommer aldrig att berövas fyrtio män av de intimaste av Allahs vänner (Surahalîl) och dess likar; genom dem får du vatten och bistånd. Varje gång en av dem dör, sätter Allah en annan i hans ställe. "

DEN STÖRSTA MEDELN

På Återuppståndelsens Dag, den gudomliga enhetens Dag, trons Dag, den dag då Kungamakten blir uppenbar, förtjänsten av den största förmedlaren uppdagas: den som innehar en hög station (al-maqâm al-mahmud), han vars förbön aldrig avslås, och vars säkerhet aldrig skingras, genom Honom som har lovat att aldrig göra honom besviken, förnedra eller förfära honom, eller göra honom bedrövad på grund av hans samfund – när hela skapelsen söker upp honom och vädjar om hans förbön, och han står inför sin Herre och vänder inte tillbaka, i avsaknad av den höga nobelhet och ära som uppenbaras för oss genom Allahs ord till honom: "O Muhammad Höj ditt huvud, och medla, din förbön kommer att uppfyllas; fråga och du skall få!"

Må alla böner och Allahs frid vare med honom, och med hans familj, följeslagarna, och alla dem som följer dem tills Domedagen.

(Översättning av M.G.)

*NB:

Det är shafa'ah som betyder medling, många är inblandade : Profeten - frid över honom - de andra profeterna, änglarna , de troende och Gud själv i egenskap av Arham ar-Râhimina . Wasîlah betyder "medel" och syftar på den unika och enastående ställningen som tillkommer bara till en människa på domedagen.

Dessutom betecknar wasîlah att alla människor vänder sig till slut till Muhammad - frid över honom - for att han ska medla för dem.

(tillägg av A.V.)

English text: The intermediary of shirk http://mac.abc.se/home/onesr/it/s1.html
Avsnitt ur: Notions That Must Be Corrected, av Shaykh Muhammad b. `Alawi al-Maliki al-Hasani; http://www.sunnipubs.com/index.php?page ... &Itemid=10

Return to Tawassul | Om medling

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 1 guest