Djafar Sadiq - en av Profetens (s) ättlingar
Må Allah's välbehag vila över honom
Djafar var son till Muhammed al-Baqir, son till Ali zayn al-'Abidin, son till al-Husayn, son till Fatima, som var Profetens dotter, frid och välsignelser vare med dem!
Det berättas att Dâwûd Tâ’î en gång trädde fram inför Sâdiq och sade:
”Sändebudets son! Mitt hjärta är fördunklat, ge mig därför ett råd!” Han svarade: ”Du som är av Salomos släkt, den frommaste i detta tidevarv! Varför skulle du fråga mig till råds?” Dâwûd Tâ’î sade: ”Du, som är ett barn av Guds profet! Den nåd som kommit dig till del är avsedd för alla människor. Det är din plikt att ge råd till alla.” Han sade: Du som är släkt med kung Salomo! Jag fruktar att mina fäders far på Domens dag ska lyfta sin hand, slå mig och säga: ’Varför har du inte varit en sanningsenlig och uppriktig efterföljare till mig?’ Guds verk förmedlas inte av människor genom skryt med lysande och höga anor, utan genom arbete värdigt Konungen som råder över all sanning.’ ” Dâwûd brast i gråt och sade: ”Store Gud! En sådan oro hos honom som formats av lera blandad med profetians vatten! Han vars natur är genomsyrad av det bekräftade vittnesbördets källa! Profeten är hans anfader och jungfrun (Fâtimah) hans mor! Vem är då Dâwûd Tâ’î, att han skulle vara nöjd med sina egna gärningar?”
Det berättas att Sâdiq en dag satt tillsammans med sina vänner. ”Kom!”, sade han till dem. ”Låt oss svära en trohetsed till varandra och ingå en överenskommelse att var och en av oss som går fri på Domens dag ska stå upp för de andra och be för dem.” De svarade honom och sade: ”Son till Guds profet! Har du behov av vår medling? Dina fäders far är ju en medlare och förebedjare för allt skapat.” Sâdiq svarade: ”Jag skäms över mina egna handlingar och på Domens dag måste jag vända bort blicken från min anfaders ansikte.”
Det berättas att Dja’far Sâdiq en tid drog sig undan människor och levde för sig själv, utan att gå ut. Sufiân Thawrî kom till hans dörr och sade: ”Människorna är utestängda från de välsignelserika frukterna av dina ord. Varför har du dragit dig undan?” Sâdiq svarade: ”Människorna har vänt sig bort från sanningen och brödet är besudlat.”
Det berättas att man sade till Sâdiq: ”Alla dygder har du; förmåga till avhållsamhet, generositet som kommer från hjärtat och det ögats ljus som är ett släktdrag i profetens familj – men du är mycket stolt.” Han sade: ”Nej, stolt är jag inte, men Guds, den Allsmäktiges Majestät är i mig, eftersom, när jag drev ut min egen, själviska stolthet, Herrens Majestät kom och tog sitt säte där min egen stolthet förut härskat. Att högmodas över storheten hos mitt eget själv anstår mig inte, men över Herrens Majestät måste jag vara stolt.”
Det berättas att Sâdiq frågade Abû Hanîfah: ”Vem är vis?” Han svarade: ”Den som kan skilja mellan gott och ont.” Sâdiq sade: ”Rovdjur kan också skilja mellan det som dräper dem och det som föder dem.” Abû Hanîfah sade: ”Vem anser då du vara vis?” Han svarade: ”Den som skiljer mellan två goda och två onda ting så att han av de två goda föredrar det bästa av dem och av de två onda på samma sätt väljer ut det bästa.”
Det berättas att någon hade förlorat en pung med guld. Den som mist guldet ansatte Sâdiq och sade: ”Du har tagit den” – han kände inte Sâdiq. Sâdiq frågade: ”Hur mycket var det?” Mannen svarade: ”Tusen guld-dînârer.” Sâdiq tog honom med hem till sig och gav honom tusen guld-dînârer. Mannen återfann senare sitt guld, gav tillbaka guldet och sade: ”Jag erkänner att jag hade orätt.” Sâdiq sade: ”Vad vi har givit tar vi inte tillbaka.” Därefter frågade mannen en annan man: ”Vem är det där egentligen?” Han svarade: ”Dja’far Sâdiq.” Då skämdes mannen och gick därifrån.
Han sade: ”Var och en som säger: ’Gud är ovanför något eller i något eller kommer ur något’, förnekar Gud.”
Han sade: ”Den synd som först frammanar skräck och sedan ångerfull bön om nåd och förlåtelse, för tjänaren närmare Gud.”
Han sade: ”Den lydnad som till att börja med gör människan trygg, men som så småningom gör henne fräck och förmäten för bort från Gud.” En sådan lydnad inger människan den falska föreställningen att hon är nära Gud, men den som lyder och samtidigt är arrogant är en upprorsman, medan den ångerfulle syndaren är den sant lydige.”
De frågade honom: ”Är den fattige och tålige bättre än den rike och tacksamme?” Han svarade: ”Ja, den som är fattig och tålig är bättre, eftersom den rikes hjärta är där hans pengar är, men den fattiges hjärta är hos Gud.”
Han sade: ”Endast genom ånger och bot blir tjänsten rätt, eftersom Gud, den Högste, har gett boten företräde framför tjänsten enligt Ordet: ’De som ångrar sig är de som tjänar mig’.”
Han sade: ”Att minnas sin ånger samtidigt som man minns Gud är att förbli trög i sin andakt. Att minnas Gud och att uppriktigt tänka bara på Gud är att i förtröstan på Honom överlämna alla människor åt sitt och åt glömskan, för att Gud ska ersätta dem alla.”
Han sade: ”Åt den som för krig mot sin personlighet för att bryta udden av själviskheten ges makt att utföra under. Åt den som bekrigar sin personlighet för att bli ren och redo att möta Gud skänkes nåden att komma till Gud.”
Han sade: ”Att få en ingivelse från Gud av Hans Sanning är ett av kännetecknen på dem som tagits emot av Honom. Att dra slutsatser enbart med hjälp av förnuft som inte inspirerats av intuition given av Gud, är ett av kännetecknen på de utstötta.”
Han sade: ”Kärlek är en dårskap given av Gud. Den är varken värd att klandras eller att prisas.”
Han sade: ”Skådandets hemlighet blev mig anförtrodd vid samma tid som jag förklarades vara galen.”
Han sade: ”Den som har den förnuftige till motståndare är född till lycka.”
Han sade: ”Akta er för att umgås med fem typer av människor:
1) lögnaren, eftersom du i hans sällskap alltid trasslas in i skrävel och tomt skryt,
2) den omdömeslöse, eftersom han, samtidigt som han önskar dig gott, själv blir dig till skada utan att förstå det,
3) den som är fylld av habegär, eftersom han bestjäl dig på din bästa tid,
4) den fege, eftersom han i tider av nöd utlämnar dig åt undergång,
5) den värdelöse, eftersom han säljer dig för en munsbit, ja, för mindre än en munsbit.” De frågade: ”Vad är mindre än en munsbit?” Han sade: ”Ett läppjande.”
Han sade: ”Om det hade varit skadligt för dem som stå Gud nära att vara i fienders sällskap så hade Âsiyah (Faraos gemål, som uppfostrade Moses) drabbats av våld från Farao och om det hade varit förmånligt för fienderna att vara i Guds förtrognas sällskap hade nyttan av detta kommit Noas och Lots hustrur till del. Men ingenting ges till den som inte tjänar Gud….”[/quote]
-----------------------------
Översatt av: anonym
Källa: farid al-Din Allar: Tadhkirat al-Awlia
Från http://ghazali.se/txt/djafar.htm
sv: Ja¨far al-Sadiq (d. 148 H. i Madina)
Re: Ja¨far al-Sadiq (d. 148 H. i Madina)
JA`FAR AL-SADIQ (b. 83 h. - d. 148 H. in Madina)
Ättling till Profeten (sallAllah `aleihi wa sallam), en knutpunkt i de sufiska överföringskedjorna. Samtida med Imam Abu Hanifa, som sade om honom: "I två år var jag tillsammans med sayydi Ja'far as-Sadiq och jag tillägnade mig den andliga kunskapen som gjorde mig till en sökare på vägen." Och: "Vore det inte för de två åren så hade jag varit förlorad"."
Nedan biografi från en nasqhbandi site:
http://www.naqshbandi.org/chain/5.htm
Jafar al-Sadiq
The son of Imam Muhammad al-Baqir, son of al-Imam Zain al-'Abidin,
son of al-Husayn, son of Ali bin Abi Talib (r), Ja'far was born on
the eighth of Ramadan in the year 83 H. His mother was the
daughter of al-Qassim (r), whose great grandfather was Abu Bakr
as-Siddiq (r).
He spent his life in worship and acts of piety for the sake of
Allah. He rejected all positions of fame in favor of cuzla or
isolation from the lower world. One of his contemporaries, Umar
ibn Abi-l- Muqdam, said, "When I look at Ja'far bin Muammad I see
the lineage and the secret of the Prophet Muhammad (s) united in
him."
He received from the Prophet (s) two lines of inheritance: the
secret of the Prophet (s) through 'Ali (r) and the secret of the
Prophet (s) through Abu Bakr (r). In him the two lineages met and
for that reason he was called "The Inheritor of the Prophetic
Station (Maqam an-Nubuwwa) and the Inheritor of the Truthful
Station (Maqam as-siddiqiyya)." In him was reflected the light of
the knowledge of Truth and Reality. That light shone forth and
that knowledge was spread widely through him during his lifetime.
Ja'far narrated from his father, Mu ammad al-Baqir, that a man
came to his grandfather, Zain al-'Abidin, and said, "Tell me about
Abu Bakr!" He said, "You mean as-Siddiq?" The man said, "How do
you call him as-Siddiq when he is against you, the Family of the
Prophet (s)?" He replied, "Woe to you. The Prophet (s) called him
as-Siddiq, and Allah accepted his title of as-Siddiq. If you want
to come to me, keep the love of Abu Bakr and 'Umar in your heart."
Ja'far said, "The best intercession that I hope for is the
intercession of Abu Bakr as-Siddiq (r)." From him is reported also
the following invocation: "O Allah, You are my Witness that I love
Abu Bakr and I love 'Umar and if what I am saying is not true may
Allah cut me off from the intercession of Mu ammad (s)."
He took the knowledge of hadith from two sources: from his father
through 'Ali (r) and from his maternal grandfather al-Qassim. Then
he increased his knowledge of hadith by sitting with 'Urwa, 'Aata,
Na'fi and Zuhri. The two Sufyans, Sufyan ath-Thawri and Sufyan bin
Ayinah, Imam Malik, Imam Abu Hanifa, and al-Qattan all narrated
hadith through him, as did many others from later hadith scholars.
He was a mufassir al-Qur'an or master in exegesis, a scholar of
jurisprudence, and one of the greatest mujtahids (qualified to
give legal decisions) in Madinah.
Ja'far (r) acquired both the external religious knowledge as well
as the internal confirmation of its reality in the heart. The
latter was reflected in his many visions and miraculous powers,
too numerous to tell.
One time someone complained to al-Mansur, the governor of Madinah,
about Ja'far (r). They brought him before Mansur and asked the man
who had complained, "Do you swear that Ja'far did as you say?" He
said, "I swear that he did that." Ja'far said, "Let him swear that
I did what he accused me of and let him swear that Allah punish
him if he is lying." The man insisted on his complaint and Ja'far
insisted that he take the oath. Finally the man accepted to take
the oath. No sooner were the words of the oath out of his mouth
than he fell down dead.
Once he heard that al-Hakm bin al-'Abbas al-Kalbi crucified his
own uncle Zaid on a date palm. He was so unhappy about this that
he raised his hands and said, "O Allah send him one of your dogs
to teach him a lesson." Only a brief time passed before al-Hakm
was eaten by a lion in the desert.
Imam at-Tabari narrates that Wahb said, "I heard Layth ibn Sacd
say, I went on pilgrimage in the year 113 H., and after I prayed
'Asr I was reading some verses of the Holy Qur'an and I saw
someone sitting beside me invoking Allah saying 'Ya Allah, Ya
Allah...' repeatedly until he lost his breath. He then continued
by saying 'Ya Hayy, Ya Hayy...' until his breath was again lost.
He then raised his hands and said, 'O Allah, I have the desire to
eat grapes, O Allah give me some. And my robe (jubba) is becoming
so old and tattered, please O Allah grant me a new one.' Laith bin
Sa'ad said that 'He had hardly finished his words before a basket
of grapes appeared in front of him, and at that time there were no
grapes in season. Beside the basket of grapes there appeared two
cloaks more beautiful than I had ever seen before.' I said, 'O my
partner let me share with you.' He said, 'How are you a partner?'
I replied, 'You were praying and I was saying Amin.' Then Imam
Ja'far said, 'Then come and eat with me,' and he gave me one of
the two cloaks. Then he walked off until he met a man who said, 'O
son of the Prophet (s), cover me because I have nothing but these
tattered garments to cover me.' He immediately gave him the cloak
that he had just received. I asked that man, 'Who is that?' He
replied, 'That is the great Imam, Ja'far as-Sadiq.' I ran after
him to find him but he had disappeared."
This is only a sample of the many anecdotes and stories of the
miraculous powers (karamat) of Ja'far as-Sadiq (r).
From his knowledge he used to say to Sufyan ath-Thawri, "If Allah
bestows on you a favor, and you wish to keep that favor, then you
must praise and thank Him excessively, because He said, "If you
are thankful Allah will increase for you" [14:7]. He also said,
"If the door of provision is closed for you, then make a great
deal of istighfaar (begging forgiveness), because Allah said,
"Seek forgiveness of your Lord, certainly Your Lord is
oft-Forgiving" [11:52]. And he said to Sufyan, "If you are upset
by the tyranny of a Sultan or other oppression that you witness,
say "There is no change and no power except with Allah," because
it is the key to Relief and one of the Treasures of Paradise."
From His Sayings:
"The Nun [letter "n"] at the beginning of Surat 68 represents the
light of Pre-eternity, out of which Allah created all creations,
and which is Mu ammad (s). That is why He said in the same surat
[verse 4]: 'Truly Thou art of a sublime nature' -- that is: you
were priviledged with that light from pre-eternity."
"Allah Almighty and Exalted told the lower world, "Serve the one
who serves Me and tire the one who serves you."
"Prayer is the pillar of every pious person; Pilgrimage is the
Jihad of every weak one; the Zakat of the body is fasting; and the
one who asks for Allah's grants without preforming good deeds is
like one trying to shoot an arrow without a bow."
"Open the door of provision by giving donation; fence in your
money with the payment of zakat; the best is he who wastes not;
planning is the foundation of your life, and to act prudently is
the basis of intellect."
"Whoever makes his parents sad has denied their rights on him."
"The jurists are the trustees of the Prophet (s)... If you find
the jurists sticking to the company of the Sultans, say to them,
'This is forbidden,' as the jurist cannot express his honest
opinion under the pressure of the Sultan's proximity."
"No food is better than God-fear and there is nothing better than
silence; no enemy is more powerful than ignorance; no illness is
greater than lying."
"If you see something you don't like in your brother try to find
from one to seventy excuses for him. If you can't find an excuse,
say, 'There might be an excuse but I don't know it.'"
"If you hear a word from a Muslim which is offensive, try to find
a good meaning for it. If you don't find a good meaning for it,
say to yourself, 'I do not understand what he said,' in order to
keep harmony between Muslims."
His Death:
Ja'far passed away in 148 H. and was buried in Jannat al-Baqi in
the same grave as that of his father, Muhammad al-Baqir, his
grandfather, Zain al-'Abidin, and the uncle of his grandfather,
al-Hasan ibn 'Ali (r). He passed on the Secret of the Golden Chain
to his successor, Tayfur Abu Yazid al-Bistami, more commonly known
as Bayazid al-Bistami.
Ättling till Profeten (sallAllah `aleihi wa sallam), en knutpunkt i de sufiska överföringskedjorna. Samtida med Imam Abu Hanifa, som sade om honom: "I två år var jag tillsammans med sayydi Ja'far as-Sadiq och jag tillägnade mig den andliga kunskapen som gjorde mig till en sökare på vägen." Och: "Vore det inte för de två åren så hade jag varit förlorad"."
Nedan biografi från en nasqhbandi site:
http://www.naqshbandi.org/chain/5.htm
Jafar al-Sadiq
The son of Imam Muhammad al-Baqir, son of al-Imam Zain al-'Abidin,
son of al-Husayn, son of Ali bin Abi Talib (r), Ja'far was born on
the eighth of Ramadan in the year 83 H. His mother was the
daughter of al-Qassim (r), whose great grandfather was Abu Bakr
as-Siddiq (r).
He spent his life in worship and acts of piety for the sake of
Allah. He rejected all positions of fame in favor of cuzla or
isolation from the lower world. One of his contemporaries, Umar
ibn Abi-l- Muqdam, said, "When I look at Ja'far bin Muammad I see
the lineage and the secret of the Prophet Muhammad (s) united in
him."
He received from the Prophet (s) two lines of inheritance: the
secret of the Prophet (s) through 'Ali (r) and the secret of the
Prophet (s) through Abu Bakr (r). In him the two lineages met and
for that reason he was called "The Inheritor of the Prophetic
Station (Maqam an-Nubuwwa) and the Inheritor of the Truthful
Station (Maqam as-siddiqiyya)." In him was reflected the light of
the knowledge of Truth and Reality. That light shone forth and
that knowledge was spread widely through him during his lifetime.
Ja'far narrated from his father, Mu ammad al-Baqir, that a man
came to his grandfather, Zain al-'Abidin, and said, "Tell me about
Abu Bakr!" He said, "You mean as-Siddiq?" The man said, "How do
you call him as-Siddiq when he is against you, the Family of the
Prophet (s)?" He replied, "Woe to you. The Prophet (s) called him
as-Siddiq, and Allah accepted his title of as-Siddiq. If you want
to come to me, keep the love of Abu Bakr and 'Umar in your heart."
Ja'far said, "The best intercession that I hope for is the
intercession of Abu Bakr as-Siddiq (r)." From him is reported also
the following invocation: "O Allah, You are my Witness that I love
Abu Bakr and I love 'Umar and if what I am saying is not true may
Allah cut me off from the intercession of Mu ammad (s)."
He took the knowledge of hadith from two sources: from his father
through 'Ali (r) and from his maternal grandfather al-Qassim. Then
he increased his knowledge of hadith by sitting with 'Urwa, 'Aata,
Na'fi and Zuhri. The two Sufyans, Sufyan ath-Thawri and Sufyan bin
Ayinah, Imam Malik, Imam Abu Hanifa, and al-Qattan all narrated
hadith through him, as did many others from later hadith scholars.
He was a mufassir al-Qur'an or master in exegesis, a scholar of
jurisprudence, and one of the greatest mujtahids (qualified to
give legal decisions) in Madinah.
Ja'far (r) acquired both the external religious knowledge as well
as the internal confirmation of its reality in the heart. The
latter was reflected in his many visions and miraculous powers,
too numerous to tell.
One time someone complained to al-Mansur, the governor of Madinah,
about Ja'far (r). They brought him before Mansur and asked the man
who had complained, "Do you swear that Ja'far did as you say?" He
said, "I swear that he did that." Ja'far said, "Let him swear that
I did what he accused me of and let him swear that Allah punish
him if he is lying." The man insisted on his complaint and Ja'far
insisted that he take the oath. Finally the man accepted to take
the oath. No sooner were the words of the oath out of his mouth
than he fell down dead.
Once he heard that al-Hakm bin al-'Abbas al-Kalbi crucified his
own uncle Zaid on a date palm. He was so unhappy about this that
he raised his hands and said, "O Allah send him one of your dogs
to teach him a lesson." Only a brief time passed before al-Hakm
was eaten by a lion in the desert.
Imam at-Tabari narrates that Wahb said, "I heard Layth ibn Sacd
say, I went on pilgrimage in the year 113 H., and after I prayed
'Asr I was reading some verses of the Holy Qur'an and I saw
someone sitting beside me invoking Allah saying 'Ya Allah, Ya
Allah...' repeatedly until he lost his breath. He then continued
by saying 'Ya Hayy, Ya Hayy...' until his breath was again lost.
He then raised his hands and said, 'O Allah, I have the desire to
eat grapes, O Allah give me some. And my robe (jubba) is becoming
so old and tattered, please O Allah grant me a new one.' Laith bin
Sa'ad said that 'He had hardly finished his words before a basket
of grapes appeared in front of him, and at that time there were no
grapes in season. Beside the basket of grapes there appeared two
cloaks more beautiful than I had ever seen before.' I said, 'O my
partner let me share with you.' He said, 'How are you a partner?'
I replied, 'You were praying and I was saying Amin.' Then Imam
Ja'far said, 'Then come and eat with me,' and he gave me one of
the two cloaks. Then he walked off until he met a man who said, 'O
son of the Prophet (s), cover me because I have nothing but these
tattered garments to cover me.' He immediately gave him the cloak
that he had just received. I asked that man, 'Who is that?' He
replied, 'That is the great Imam, Ja'far as-Sadiq.' I ran after
him to find him but he had disappeared."
This is only a sample of the many anecdotes and stories of the
miraculous powers (karamat) of Ja'far as-Sadiq (r).
From his knowledge he used to say to Sufyan ath-Thawri, "If Allah
bestows on you a favor, and you wish to keep that favor, then you
must praise and thank Him excessively, because He said, "If you
are thankful Allah will increase for you" [14:7]. He also said,
"If the door of provision is closed for you, then make a great
deal of istighfaar (begging forgiveness), because Allah said,
"Seek forgiveness of your Lord, certainly Your Lord is
oft-Forgiving" [11:52]. And he said to Sufyan, "If you are upset
by the tyranny of a Sultan or other oppression that you witness,
say "There is no change and no power except with Allah," because
it is the key to Relief and one of the Treasures of Paradise."
From His Sayings:
"The Nun [letter "n"] at the beginning of Surat 68 represents the
light of Pre-eternity, out of which Allah created all creations,
and which is Mu ammad (s). That is why He said in the same surat
[verse 4]: 'Truly Thou art of a sublime nature' -- that is: you
were priviledged with that light from pre-eternity."
"Allah Almighty and Exalted told the lower world, "Serve the one
who serves Me and tire the one who serves you."
"Prayer is the pillar of every pious person; Pilgrimage is the
Jihad of every weak one; the Zakat of the body is fasting; and the
one who asks for Allah's grants without preforming good deeds is
like one trying to shoot an arrow without a bow."
"Open the door of provision by giving donation; fence in your
money with the payment of zakat; the best is he who wastes not;
planning is the foundation of your life, and to act prudently is
the basis of intellect."
"Whoever makes his parents sad has denied their rights on him."
"The jurists are the trustees of the Prophet (s)... If you find
the jurists sticking to the company of the Sultans, say to them,
'This is forbidden,' as the jurist cannot express his honest
opinion under the pressure of the Sultan's proximity."
"No food is better than God-fear and there is nothing better than
silence; no enemy is more powerful than ignorance; no illness is
greater than lying."
"If you see something you don't like in your brother try to find
from one to seventy excuses for him. If you can't find an excuse,
say, 'There might be an excuse but I don't know it.'"
"If you hear a word from a Muslim which is offensive, try to find
a good meaning for it. If you don't find a good meaning for it,
say to yourself, 'I do not understand what he said,' in order to
keep harmony between Muslims."
His Death:
Ja'far passed away in 148 H. and was buried in Jannat al-Baqi in
the same grave as that of his father, Muhammad al-Baqir, his
grandfather, Zain al-'Abidin, and the uncle of his grandfather,
al-Hasan ibn 'Ali (r). He passed on the Secret of the Golden Chain
to his successor, Tayfur Abu Yazid al-Bistami, more commonly known
as Bayazid al-Bistami.
Re: Ja¨far al-Sadiq (d. 148 H. i Madina)
Vem var Imam Ja'far al-Sadiq?
Imam Ja'far al-Sadiq (må Allah finna behag i honom) var av Al al-Bayt, dvs. ättling till Profeten Muhammad (salla Allah `aleihi wa Alihi wa sallam). Han härstammade från Sayyiduna ´Ali ibn Abi Talib på fädernet, och från Sayyiduna Abu Bakr al-Siddiq från moderns sida - må Allah finna behag i dem alla.
Han levde år 83 - 148 Hijri i Madina, och han var en känd för sin fromhet, sannfärdighet och djupa kunskap. Han fö®medlande hadith, var Korantolkare och en av Madina's fuqaha, vars kunskap man förliades sig på.
Imam Ja'far al-Sadiq och Imam Abu Hanifa
Imam Ja'far al-Sadiq var samtida med Imam Abu Hanifa (d. 150 H.) (må Allah finna behag i dem båda), och var hans lärare. Imam Abu Hanifa sade om honom: "Jag har aldrig träffat någon som har djupare förståelse (av religionen)."
Han var också Imam Abu Hanifa's andlige vägledae. Imam Abu Hanifa berättarde: "I två år var jag tillsammans med sayydi Ja'far as-Sadiq och jag tillägnade mig den andliga kunskapen som gjorde mig till en sökare på vägen." Och: "Vore det inte för de två åren så hade jag varit förlorad"."
Var Imam Ja'far al-Sadiq shi'a?
Det som idag kallas shi'a fanns inte på den tiden, men det fanns utbrytargrupper som åberopade Al al-bayt. RafD var benämningen på dem som vägrde acceptera sayyiduna `Abu Bakr och sayyiduna `Umar som kalifer, och bara erkände sayyiduna `Ali, må Allah finna behag i dem alla.
Men kärleken till Profeten (sallAllah `aleihi wa sallam) och hans familj Al al-Bayt är inte förebehållen någon speciell grupp, utan det är en del av Sunnan, och en skyldighet för alla muslimer.
Allah säge i Koranen [Surat al-Shura 42:23]
(* Säg (o Muhammad): Jag ber er inte om någon annan belöning än kärlek till (mina) närmaste *)
Imam al-Shafi`i (d. 204 H.) har skrivit flera dikter om kärleken till Al al-Bayt. När han p.g.a. detta beskylldes för att vara rafidi, svarade han i en dikt:
-------------------------------
Sammanställt av bmk
Imam Ja'far al-Sadiq (må Allah finna behag i honom) var av Al al-Bayt, dvs. ättling till Profeten Muhammad (salla Allah `aleihi wa Alihi wa sallam). Han härstammade från Sayyiduna ´Ali ibn Abi Talib på fädernet, och från Sayyiduna Abu Bakr al-Siddiq från moderns sida - må Allah finna behag i dem alla.
Han levde år 83 - 148 Hijri i Madina, och han var en känd för sin fromhet, sannfärdighet och djupa kunskap. Han fö®medlande hadith, var Korantolkare och en av Madina's fuqaha, vars kunskap man förliades sig på.
Imam Ja'far al-Sadiq och Imam Abu Hanifa
Imam Ja'far al-Sadiq var samtida med Imam Abu Hanifa (d. 150 H.) (må Allah finna behag i dem båda), och var hans lärare. Imam Abu Hanifa sade om honom: "Jag har aldrig träffat någon som har djupare förståelse (av religionen)."
Han var också Imam Abu Hanifa's andlige vägledae. Imam Abu Hanifa berättarde: "I två år var jag tillsammans med sayydi Ja'far as-Sadiq och jag tillägnade mig den andliga kunskapen som gjorde mig till en sökare på vägen." Och: "Vore det inte för de två åren så hade jag varit förlorad"."
Var Imam Ja'far al-Sadiq shi'a?
Det som idag kallas shi'a fanns inte på den tiden, men det fanns utbrytargrupper som åberopade Al al-bayt. RafD var benämningen på dem som vägrde acceptera sayyiduna `Abu Bakr och sayyiduna `Umar som kalifer, och bara erkände sayyiduna `Ali, må Allah finna behag i dem alla.
Men kärleken till Profeten (sallAllah `aleihi wa sallam) och hans familj Al al-Bayt är inte förebehållen någon speciell grupp, utan det är en del av Sunnan, och en skyldighet för alla muslimer.
Allah säge i Koranen [Surat al-Shura 42:23]
(* Säg (o Muhammad): Jag ber er inte om någon annan belöning än kärlek till (mina) närmaste *)
Imam al-Shafi`i (d. 204 H.) har skrivit flera dikter om kärleken till Al al-Bayt. När han p.g.a. detta beskylldes för att vara rafidi, svarade han i en dikt:
- Ja, jag älskar den Utvaldes barn
och räknar det som en bjudande plikt.
Är det rafD att älska Muhammad's ätt
- vittna då människor och jinn om att jag är rafiDi.
-------------------------------
Sammanställt av bmk
Re: Ja¨far al-Sadiq (d. 148 H. i Madina)
BismiAllah
Sayyiduna Ja3far al-Sadiq - den sannfärdige (raDiya Allah 3anhu)
Han kalldes så pga sin sin fullkomliga sannfärdighet och fromhet (wara3).
Han var ättling till Sayyiduna 3Ali ibn Abi Talib på fädernet, och till Sayyiduna Abu Bakr al-Siddiq (raDiya Allah 3anhu) på mödernet.
Hans mor var Farwa bint al-Qasim ibn Muhammad ibn Sayydina Abi Bakr al-Siddiq. Hennes mor (egentligen: barnmorska som förlöste henne) var Asma bint 3bd al-Rahman ibn Abi Bakr. Han brukade därför säga: [Abu Bakr] al-Siddiq har fött mig mig två gånger.
Imam bu Hanifa sade om honom: Jag har aldrig träffat någon som har djupare förståelse (av religionen).
Hans far var
Sayyiduna Muhammad al-Baqir - den inträngande (raDiya Allah 3anhu)
Han kallades så därför att han trängt in i kunskapens djup och förstått dess hemligheter.
Han var son till Sayyiduna 3Ali ibn Sayyidina al-Husayn (3alihi al-salam) ibn Sayyidina 3Ali ibn Abi Talib.
Hans mor var Umm 3Abd Allah bint Sayyidina alHasan (3alihi al-salam).
Må Allah finna behag i dem alla.
Ref:
Imam al-Bajuri: Al-Mawahib al-Ladunniyya (sharh till Imam al-Tidmidhi's Al-Shama'il l-Muhammadiyya) s. 210-211
Sayyiduna Ja3far al-Sadiq - den sannfärdige (raDiya Allah 3anhu)
Han kalldes så pga sin sin fullkomliga sannfärdighet och fromhet (wara3).
Han var ättling till Sayyiduna 3Ali ibn Abi Talib på fädernet, och till Sayyiduna Abu Bakr al-Siddiq (raDiya Allah 3anhu) på mödernet.
Hans mor var Farwa bint al-Qasim ibn Muhammad ibn Sayydina Abi Bakr al-Siddiq. Hennes mor (egentligen: barnmorska som förlöste henne) var Asma bint 3bd al-Rahman ibn Abi Bakr. Han brukade därför säga: [Abu Bakr] al-Siddiq har fött mig mig två gånger.
Imam bu Hanifa sade om honom: Jag har aldrig träffat någon som har djupare förståelse (av religionen).
Hans far var
Sayyiduna Muhammad al-Baqir - den inträngande (raDiya Allah 3anhu)
Han kallades så därför att han trängt in i kunskapens djup och förstått dess hemligheter.
Han var son till Sayyiduna 3Ali ibn Sayyidina al-Husayn (3alihi al-salam) ibn Sayyidina 3Ali ibn Abi Talib.
Hans mor var Umm 3Abd Allah bint Sayyidina alHasan (3alihi al-salam).
Må Allah finna behag i dem alla.
Ref:
Imam al-Bajuri: Al-Mawahib al-Ladunniyya (sharh till Imam al-Tidmidhi's Al-Shama'il l-Muhammadiyya) s. 210-211