sv: en: Shaykh Uthman dan Fodio (d. 1817)

Post Reply
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: en: Shaykh Uthman dan Fodio (d. 1817)

Post by nur.nu »

Jihad och Tasawwuf i Västafrika:
Uthman dan Fodio och kalifatet i Sokoto
http://rahma.se/2012/06/03/uthman-dan-f ... -i-sokoto/

Sheikh dan Fodio, även känd som Shehun, var en lagens, andens och stridens man – faqih, fakir och mujahid. Han skapade under början av 1800-talet det största imperiet i Afrika efter Songhai-rikets fall på 1500-talet. Sokoto-kalifatet, uppnämnt efter sin huvudstad i nuvarande Nigeria, var en lös federation av emirat som lydde under islamisk lag (shari’a) och erkände kalifen som överhöghet, amir al-mu’minin. Det var som störst vid mitten av 1800-talet, då det bestod av ett 30-tal emirat och sträckte sig över 1500 km från Dori i nutida Burkina Fasso till södra Kamerun. Kalifatet upplöstes gradvis under det brittiska kolonilastyret, men det än idag kan man finna spår av den islamiska samhällsstrukturen i Västafrika. Genom att inspirera liknande rörelser över hela den afrikanska kontinenten har Uthman dan Fodio’s jihad haft ett historiskt inflytande långt bortom sin tid och sina gränser – och lockar kanske än idag med en vision om islam som grunden för ett nytt samhälle.


Sheikh Uthman dan Fodio och kalifatet i Sokoto
av B. Muhammad-Klingmann

Fulani-folket är ett nomadfolk som troligen har sitt ursprung i Senegal. De rörde sig över hela Västafrika och förflyttade sina kor till olika betesmarker, eller använde dem ibland för handel. De levde i ett symbiosförhållande med hausa-folket, som var jordbrukare och smeder. Hausa är den största befolkningsguppen i Västafrika, och har genom sina handelsaktiviteter varit mycket inflytelserikt. På 1700-talet utvecklades bland fulani-folket ett skikt av religiösa män, de s.k. torodbe lärde, som på nomadvis rörde sig över hela Västafrika, medan de ägnade sig år religiöst kunskapsökande och lärande. Några av dessa lärde blev senare ledare i de jihadrörelser som föregick det islamiska återuppvaknandet under 1800-talet. Jihadrörelserna riktade sig mot de lokala stamkungarna som belade folk med stora skatter och lät stamtvister och kvinnoförtryck härska, medan det islamiska idealen glömdes bort och blandadess med hedninska traditioner.

Ända sedan 1100-talet har det funnits starka islamiska lärotraditioner i Västafrika. Timbuktu (i nutida Mali) var på medeltiden ett stort islamiskt lärocentrum grundat på Imam Malik’s lagskola. Undervisningen skedde på traditionell islamiskt sätt genom att lärjungen levde sida vid sida med sin lärare, arbetade och tog del i hans vardag, och ibland t.o.m. gifte in sig i hans familj, samtidigt som han studerade religiösa texter. När man lever nära en lärare på detta sätt tillägnar man sig inte bara en uppsättning teoretiska regler, utan man lär sig även av lärarens karaktärsdrag och inre kvalitéer. Ofta tillbringade lärjungen en tid hos olika lärare, som var och en kunde ha sitt speciella kunskpasområde. På så sätt fick han god insikt i islams olika vetenskapasgrenar, samtidigt som han mognade som mänska.

En av dem som studerade under detta system var Uthman dan Fodio. Han kom från en lärd och from familj och fick en grundlig utbildning av områdets mest ansedda lärare. Vid 20 års ålder började han vandra runt och predika bland folk, och han fortsatte under flera decennier sina da’wa-resor genom Hausaland. Han talade flytande arabiska, Hausa och flera lokala språk, vilket gjorde att han hade lätt för att kommunicera med olika folkgrupper.


Uthman dan Fodio’s budskap

Vandrande predikanter var en vanlig företeelse vid den tiden, men de flesta var trollkarlar och magiker som mest var ute efter att få ihop till sitt eget levebröd. Uthman dan Fodio’s budskap var av en helt annan karaktär. Han inriktade sig sig på att lära ut islams grunder enligt Maliki-skolan, men lärde också respekt för de andra ortodoxa lagskolorna och deras imamer. Å andra sidan vände han sig mot vissa extrema teologiska läror som fördömer muslimer som otrogna p.g.a. deras synder eller för att de inte kan prestera vissa skolastiska bevis för Guds enhet.

Uthman dan Fodio’s lärdom var parad med djup fromhet, och han levde trots sin privilegierade status alltid under enkla förhållanden. Han var inte bara laglärd, han hade också en ledande ställning inom Qadiriya tariqa, en av de stora sufiordnarna med rötter från medeltiden. Eftersom det vid den tiden var den dominerande orden, så ansågs dan Fodio som den störste sufiledaren överhuvudtaget i Hausaland. Qadiriya tariqa är känd för att troget efterleva den islamiska lagen. Det är en nykter, individuell sorts sufism som främst vilar på djup eftertanke som syftar till att nå hjärtats kunskap. De som vill gå djupare in i sufismen uppmanas att först lära sig mer om fiqh (islamisk lag) för att vara medvetna om gränserna för det tillåtna.

Ett område som dan Fodio framhävde var kvinnors utbildnig. Trots protester från konservativt håll samlade han kvinnorna för att undervisa dem, och han hade för vana att reservera en tid efter eftermiddagsbönen för att svara på kvinnornas frågor. Under hans tid rådde två olika extremförhållanden: antingen gick kvinnorna klädda i bara ett höftskynke, eller så hölls de inlåsta i hemmen mot sin vilja. Man hade aldrig förr brytt sig om att utbilda kvinnorna, utan, som dan Fodio uttryckte det, man använde dem som en måltid som man åt upp och sedan kastade bort resterna av. Kvinnlig omskärelse är en gammal tradition från Sudan och Somalia som höll på attt vinna insteg västerut. Uthman dan Fodio stoppade framfarten av detta oislamiska bruk som hindrar kvinnan från att nå sexuell njutning, genom att göra männen medvetna om hur negativt det påverkar äktenskapet - för att kunna ha ett tillfredställnade förhållande måste man låta kvinnan få behålla det som Allah gett henne.

Han undervisade i allt från hur man bygger en moské till hur man tvättar sig och äter i enlighet med profetens sunnah. Han uppmanade männen att klä sig på ett typiskt sätt med långa löst sittande kläder och turban, vilket gjorde att hans anhängare lätt kunde kännas igen. Och han undervisade också i hur man renar sitt hjärta från svartsjuka, arrogans och fåfänga.


Kalifatet och jihad

Dan Fodio’s anhängarskara växte sig allt starkare, tills den blev så stor att han aldrig reste någonstans utan ett följe av minst 1000 personer. Han började vid denna tid att kräva att lagarna skulle göras om till islamiska lagar. Hans stora popularitet gjorde den härskande makten orolig. Sultanen Nafata, som var ledare i Gobir, utfärdade ett förbud mot att övergå till islam och beordrade var och en att återgå till sin fädernesreligion. Han levde inte tillräckligt länge för att kunna fullfölja detta, men hans efterträdare Yunfa fortsatte att förfölja muslimerna, anfalla och döda dem i deras hem och beslagta deras egendom. Efter ett attentat 1804 tvingades dan Fodio i exil och uppmanade sitt folk att utvandra (göra hijrah) från Degel till Gudu. Trots fortsatta trakasserier från myndigheternas sida strömmade folk till Gudu. Yunfa vände sig till slut till dan Fodio med en vädjan om att han skulle återvända till Degel. Dan Fodio svarade med krav på att sultanen skulle återvända till islam, behandla alla mänskor lika och rättvist, ge tillbaka muslimernas konfiskerade egendom och frige dem han tillfångatagit. Istället för att tillmötesgå dessa krav hotade sultanen med väpnat angrepp, vilket gav signalen till att upprätta ett kalifat med befogenhet att utropa jihad. De villkor som enligt islam nödvändiggör jihad är att mulsimer lever under en religionsförtryckande makt när de har tillräcklg styrka för att övervinna den, och dessa villkor var nu uppfyllda. Dan Fodio valdes till Amir al-Mu’minin (de troendes befälhavare), och i och med detta övergick de sporadiska motsättningarna snart till storskaliga militära operationer. Sultanen av Gobir hade underskattat muslimernas styrka, och de senare vann trots sin relativt lilla numerär betydande segrar. Vid det laget fanns det ingen återvändo till en fredlig överenskommelse. De tidiga segrarna ledde till att att den muslimska rörelsen växte lavinartat och till slut erövrade stora delar av Västafrika. Efter kriget överlämnade dan Fodio sin post som kalif till sina närmaste män, brodern ’Abdallah och sonen Belllo, som varit hans nära medarbetare under alla år, och drog sig tilbaka till en liten by för att undervisa fram till sin död 1817.


Jihad – dess inre och yttre förutsättningar

Dan Fodio var både sufi och faqih (rättsteolog). I sitt storverk "Bayan" framlägger han de teologiska argumenten för jihad i Hausaland. Han underbygger alla sina ställningstaganden med hänvisningar till Koranen, sunnan och ijma` (samstämmighet bland de rättslärde) i nu nämnd ordning, och han håller sig strikt till de klassiska tolkningar som gavs av tidiga sunni-lärda. Där finns inga hänvisningar till esoteriska sanningar eller anspråk på att stå i direkt kontakt med Gud. I detta arbete, liksom i alla andra avhandlingar han skrev om hijra och jihad eller den islamiska staten i Hausaland, framträder dan Fodio som strikt ortodox teolog och jurist. Den andra aspekten av hans peronlighet framgår tydligast i hans "Wird". I detta arbete berättar om hur han genom Guds ynnest uppnådde andliga kunskaper (ma’rifa) och tillstånd (hal). Betecknande är hans beskrivning av hur han "drogs" till profeten Muhammad och andra profeter och helgon, och "omjordades med sanningens svärd för att dra det mot Guds fiender". Detta inträffade då han var något över 40 år gammal. Sett i sitt historiska sammanhang stod denna upplevelse helt klart samband med den situation som höll på att utvecklas mellan dan Fodios islamiska samfund och kungamakten. Bara några år senare skrev han ett diktverk till hyllning av Abd al-Qadir Jilani, där han uppmanar sina följeslagare att beväpna sig och ber till Gud att upprätta islamiskt styre i Hausaland. Tidsmässigt sammanföll detta med att Nakata, sultanen i Gobir, kom till makten och började vidta drastiska åtgärder för att stävja det islamiska samfundet. I denna situation såg juristen dan Fodio att de villkor som kräver jihad var uppfyllda, och han började mobilisera sina följesalgare till att upprätta en ideal islamisk stat eller söka martyrskapet.


Sufismen som inspiration till samhällsförändringar

Sufsimen (på arabiska: tasawwuf) – islams andliga rörelse – har alltid varit en högst levande och betydelsefull del av det muslimska samfundet, och har ofta haft ett avgörande inflytande på samhällsutvecklingen. Uthman dan Fodio’s jihad i Västafrika är ett talande exempel på detta. Det har förekommit andra försök att reformera samhället med tasawwuf som utgångspunkt, men ingen har lett en så framgångsrik väpnad rörelse som dan Fodio’s. Shaikh Ahmad Sirhindi (1564-1624) var t.ex. en stor och orginell sufi-tänkare som har utövat ett starkt inflytande på islam i Indien, men han förökte aldrig genomdriva några reformer med våld. Sanusi av Cyenaica (d. 1859) upprättade en stat som som vilade på det broderskap som är uppkallat efter honom – Sanusirörelsen – som även förde jihad. Den rörelse som kanske snarast kan liknas vid dan Fodio’s är al-Hajj ‘Umar Tal’s jihadröresle i Guinea, Senegal, och Mali under senare delen av 1800-talet, som var stark influerad av Sokoto-kalifatet. Detta är några av de historiska exempel som visar på sambandet mellan andliga drivkrafter, samhällsförändring och jihad.

–––––––––––––––


Referenser:

– "A tribute to Sheikh Uthman dan Fodio". Utdrag ur förordet till översättningen av U. dan Fodio’s "Bayan Wujub al-Hijra ’ala ’L-’Ibad wa bayan wujub nasb al-iman wa iqamat al-jihad", av F. H. El Masri, Khartoum University pres, 1978. http://www.ka.net/awalmu
– Jean Boyd / Beverly Mack/Asma'U, Nana: "Collected Works Of Nana Asmau Bint Usman Dan Fodio, 1793-1864". Skriftsamling från sheikh Uthman dan Fodio’s dotter Asma. Michigan Atate University Press. ISBN: 0870134752.
– Allan Christelow (ed): "Thus Ruled Emir Abbas". Utdrag ur rättsakter från det juridiska rådet i Kano, det största emiratet inom Sokotokalifatet. Michigan State University Press. ISBN 0-87013-309-8.
– Abdullah Hakim Quick: "Spirituality is Character: The Life and Works of Uthman Dan Fodio" (kasettband) Ihya Productions, Canada.
– Colleen Kriger "Textile production and gender in the Sokoto Caliphate" Journal of African History 34, no. 3 (1993): 361-401. 960. 05JO EDX
– Joseph H Greenberg, "Islam and clan organization among the Hausa". Southwestern Journal of Anthropology, 3 (1947): 193-211.

Översatta arbeten av Uthman dan Fodio::
"The merits of remembrance of Allah – an exposition on dhikr" (utdrag ur ett arbete av Uthman dan Fodio)
"The purification of the heart from pride (kibr)" (av Uthman dan Fodio)
Shaikh Uthman dan Fodio: "Handbook on Islam". Reflexioner över islamisk lag. Portobello Books (även halaco Books). På spanska: "Manual de Islam". Diwan al Andalus, España.
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

Re: Shaykh Uthman dan Fodio

Post by nur.nu »

Brief Bio of Shaykh ‘Uthmān Dan Fodio
http://www.lamppostproductions.com/?p=4208

Shaykh ‘Uthmān Dan Fodio, also known as the ‘Shehu’ was a scholar, teacher, and political leader. He was born on 15th December 1754 in Maratta, a town in the West African-Hausa state of Gobir. He was of the Turude Fulani tribe. He began studying the Qur’an with his father, Muhammad Fodio who also was a learned scholar. The Shehu memorized the Qur’an and began a life devoted to study. He studied quite a variety of subjects, starting with the Arabic language, tafsir, Hadith, and Sirah, through Fiqh to astronomy, arithmetic and tasawwuf. ‘Uthmān’s teachers, as his brother Abdullah Dan Fodio reported, were too many to be recorded. This reflects the intellectual background and scholarship prevalent in the Hausaland. Among many of his teachers, after his father were Shaykh Abd al-Rahman b. Hammada, Muhammad Sambo and Uthman Binduri who was in fact Shaykh’s uncle and influenced him remarkably. Others were Hajj Muhammad b. Raji, Ahmad b. Muhammad, both Shaykh’s uncles, and Shaykh Jibril b. ‘Umar, a scholar of high learning and revolutionary zeal who also influenced the Shaykh tremendously. When he reached the age of 25, he began teaching and preaching, and his reputation and appeal to the common people grew. Known for a sober and balanced approach, Shaykh ‘Uthmān emphasized the abandonment of fault worthy innovation while affirming a spirit of brotherhood and tolerance for the common Muslim. The Shehu also spoke out against oppression. He criticized the Hausa ruling elite for their heavy taxation and other practices that violated Islamic law. His call for Islamic reform (and tax reduction) earned him a wide following in the 1780s and 1790s, when he became a political threat to the ruling elite of Gobir. They began to crackdown on the followers of Shaykh ‘Uthmān. In 1802, the repression of Shaykh ‘Uthmān and his followers worsened. Following the example of the prophet Muhammad, Shaykh ‘Uthmān went on a hijrah (spiritual migration), was elected Imam (leader), and launched the jihad that would bring down the Hausa royalty. In the conquered areas, he set up emirates whose leaders acknowledged his religious sovereignty, and in October 1808 the Gobir capital, Alkalawa, fell. In former Gobir, Shaykh ‘Uthmān established a new capital, Sokoto, from which he ruled virtually all of Hausaland. Soon after Shaykh ‘Uthmān gained and established political power, he withdrew into private life, writing many works on the proper conduct of the pious Islamic community. After his death in 1817, his son Muhammad Bello succeeded him as the ruler of the Sokoto Caliphate, then the largest state in Africa south of the Sahara.
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

en: Shehu Uthman dan Fodio (Rahimahulah)

Post by nur.nu »

Shehu Uthman dan Fodio (Rahimahulah)
http://www.yousefalkhattab.com/2011/04/ ... -1754.html

(عثمان بن فودي ، عثمان دان فوديو) 1754 - 1817) was the founder of the Sokoto Caliphate, a religious teacher, writer and Islamic reformer. Dan Fodio was one of a class of urbanized ethnic Fulani living in the Hausa States in what is today northern Nigeria. A teacher of the Maliki school of law and the Qadiriyyah order of Sufism, he lived in the city-state of Gobir until 1802 when, motivated by his reformist ideas and under increased repression by local authorities, he led his followers into exile. This exile began a political and social revolution which spread from Gobir throughout modern Nigeria and Cameroon, and was echoed in an ethnicly Fula led Jihad movement across West Africa. Dan Fodio declined much of the pomp of rulership, and while developing contacts with religious reformists and Jihad leaders across Africa, he soon passed actual leadership of the Sokoto state to his son, Muhammed Bello. Dan Fodio wrote more than a hundred books concerning religion, government, culture and society. He developed a critique of existing African Muslim elites for what he saw as their greed, irreligiousity, violation of the standards of Sharia law, and heavy taxation. He encouraged literacy and scholarship, including for women, and several of his daughters emerged as scholars and writers. His writings and sayings continue to be much quoted today, and is often affectionately referred to as Shehu in Nigeria. Some followers consider dan Fodio to have been a Mujaddid, a divinely inspired "reformer of Islam".[2] Dan Fodio's uprising inspired a number of later West African jihads, including those of Massina Empire founder Seku Amadu, Toucouleur Empire founder El Hadj Umar Tall (who married one of dan Fodio's granddaughters), Wassoulou Empire founder Samori, and Adamawa Emirate founder Modibo Adama.


Training

Dan Fodio was well-educated in classical Islamic science, philosophy and theology and became a revered religious thinker. His teacher, Jibril ibn 'Umar argued that it was the duty and within the power of religious movements to establish the ideal society free from oppression and vice. His teacher was a North African Muslim alim who gave his apprentice a broader perspective of the Muslim reformist ideas in other parts of the Muslim world. Dan Fodio used his influence to secure approval to create a religious community in his hometown of Degel that would, dan Fodio hoped, be a model town.


Spreading Islam

However, in 1802, the ruler of Gobir and one of dan Fodio's students, Yunfa turned against him, revoking Degel's autonomy and attempting to assassinate dan Fodio. Dan Fodio and his followers fled into the western grasslands of Gudu where they turned for help to the local Fulani nomads. When he moved to Gudu he was proclaimed al-mu'minin ("commander of the faithful") In his book Tanbih al-ikhwan 'ala ahwal al-Sudan ("Concerning the Government of Our Country and Neighboring Countries in the Sudan") Usman writes: "The government of a country is the government of its king without question. If the king is a Muslim, his land is Muslim; if he is an Unbeliever, his land is a land of Unbelievers. In these circumstances it is obligatory for anyone to leave it for another country". [3]. Usman did exactly this when he left Gobir in 1802. After that Yunfa turned for aid to the other leaders of the Hausa states, warning them that dan Fodio could trigger a widespread Jihad. [4]. Eventually, he did and it was the first major Jihad for the series of Jihads which were surging during the eighteenth and nineteenth century across Sudan and the neighboring states. It was called the Sokoto Jihad and it took place in Hausaland. Yunfa proved right and dan Fodio was proclaimed Amir al-Muminin or Leader of the Faithful. This, in effect made him political as well as religious leader, giving him the authority to declare and pursue a Jihad, raising an army and becoming its commander. A widespread uprising began in Hausaland. This uprising was largely composed of the Fulani, who held a powerful military advantage with their cavalry. It was also widely supported by the Hausa peasantry who felt over-taxed and oppressed by their rulers. After only a few short years of the Fulani War, dan Fodio found himself in command of the largest state in Africa, the Fulani Empire. His son Muhammed Bello and his brother Abdullahi were carrying out the Jihad and were taking care of the administration. Dan Fodio worked to establish an efficient government, one grounded in Islamic law. After 1811, Usman retired and continued writing about the righteous conduct of the Muslim belief. After his death in 1817 his son, Muhammed Bello, succeeded his as amir al-mu'minin or Sultan of Sokoto and became the ruler of the Sokoto Caliphate which was the biggest state south of the Sahara at that time. Usman's brother Abdullahi was given the title emir of Gwandu and he was placed in charge of the Western Emirates, Nupe and Ilorin. Thus, all Hausa states, parts of Nupe, Ilorin and Fulani outposts in Bauchi and Adamawa were all ruled by a single politico-religious system. From the time of Usman dan Fodio there were twelve caliphs, until the Birtish conquest at the beginning of the twentieth century. Dan Fodio's uprising inspired a number of later West African jihads, including those of Massina Empire founder Seku Amadu, Toucouleur Empire founder El Hadj Umar Tall (who married one of dan Fodio's granddaughters), Wassoulou Empire founder Samori Ture, and Adamawa Emirate founder Modibo Adama.


The Sokoto Jihad

The Sokoto Jihad is one of the major jihads which swept across the region of Sudan which resulted in the emergence of a state (the Fulani Empire). Great number of Fulani led by Usman dan Fodio, were unhappy that the rulers of the Hausa states were mingling the Islam with aspects of the traditional regional religion. After 20 years of writing, teaching and preaching, he finally withdrew his people to Gudu in 1802 and after 2 years, in 1804, he rose up and overthrew their rulers. In Islam Outside the Arab World, David Westerlund writes: "The jihad resulted in a federal theocratic state, with extensive autonomy for emirates, recognizing the spiritual authority of the caliph or the sultan of Sokoto."[5] That means that Usman achieved his goal to raise the Muslim law above the power of the government which is one of his main ideas in his written works. In Tanbih al-ikhwan 'ala ahwal al-Sudan he writes: "As for the sultans, they are undoubtedly unbelievers, even though they may profess the religion of Islam, because they practice polytheistic rituals and turn people away from the path of God and raise the flag of worldly kingdom above the banner of Islam. All this is unbelief according to the consensus of opinions."[6] Usman points out in his books many of the flaws and demerits of the African non-Muslim or Nominal Muslim rulers. Some of these are corruption on various levels of the administration along with absurdity and injustice regarding ordinary people's rights. Usman is strongly criticizing the heavy taxation and obstruction created in the business and trade of the Hausa states by the law system. One can assume he was fighting for common equality according to the Muslim law which was inexistent before 1804. It is astonishing how the call for Jihad from Gudu managed to spread throughout the whole county. The communication was carried along trade routes and rivers draining to the Niger-Benue valley, as well as the delta and the lagoons. The call for Jihad did not only reach other Hausa states such as Kano, Katsina and Zaria but also Borno, Gombe, Adamawa, Nupe and Ilorin. These were all places with major or minor groups of Fulani alims.


Nana Asma'u

One of the most prominent members of the caliphate was Shehu Usman dan Fodio's daughter. She was very devoted to the education of the Muslim women and she was a writer herself like most of the rest of her family. She witnessed many of the Jihad wars and wrote about her experiences in the war in her books.Many of her written works are related to Islamic education; for much of her adult life she was responsible for educating women in their religion, Islam. She created a cadre of women teachers who travelled throughout the Caliphate educating women the students' own homes. Nana Asma'u was very well educated in the classics of the Arab world, and well versed in four languages (Arabic, Fulfulde, Hausa and Tamachek) which gave her a widespread reputation of a scholar and the opportunity to communicate with the whole sub-Saharan African Muslim World. David Westerlund wrote: "She continued to be a source of inspiration to the present day." [7]


References

OnlineNigeria.com. SOKOTO STATE, Background Information (2/10/2003). John O. Hunwick. African And Islamic Revival in Sudanic Africa: A Journal of Historical Sources : #6 (1995). Usman dan Fodio: Encyclopedia Britannica Online. ^ The Islamic Slave Revolts of Bahia, Brazil: A Continuity of the 19th Century Jihad Movements of Western Sudan?, by Abu Alfa Muhammed Shareef bin Farid, Sankore' Institute of Islamic African Studies, http://www.siiasi.org
Also see Lovejoy (2007), below, on this. Christopher Steed and David Westerlund. Nigeria in David Westerlund, Ingvar Svanberg (eds). Islam Outside the Arab World. London: Palgrave Macmillan, 1999. ISBN 0312226918 ^ Usman dan Fodio: salaam.co.uk Biographical Dictionary
^ Mary Wren Bivins. Telling Stories, Making Histories: Women, Words and Islam in Nineteenth-Century Hausaland and the Sokoto Caliphate. London: Heinemaan, 2007.

fodio.jpg
http://4.bp.blogspot.com/-sCS7jlHm8t4/T ... /fodio.jpg
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

Förord till Kitâb usûl ad-Dîn | Abdalhaqq Bewley

Post by nur.nu »

Förord till Kitâb usûl ad-Dîn av uthma dan Fodio
- Abdalhaqq Bewley
Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök
http://darqawi.se/2012/01/28/shaykh-abd ... ul-ad-din/

Rik afrikansk islam

‘Uthman ibn Muhammad ibn ‘Uthman ibn Salih, författare till verken Kitab Usul ad-deen och Kitab ‘ulum al-mu’amala, föddes i Maratta i Gobir på Safars sista dag, 1168 AH (15 december 1754). Han kom att bli känd som Uthman Dan Fodio (son till Fodio). Fodio, på språket Fulani, betyder ”lärd” och var det namn folket gav hans far Muhammad som var rättslärd och sin sons första lärare, som lärde honom Qur’anen. Under hans barndomsår bosatte sig fadern i Degel, en bit från dagens Sokoto, och det var här Shaykh Uthman bodde större delen av sitt liv. Efter avslutade studier med sin far begav sig Uthman Dan Fodio till andra rättslärde för att studera vid deras fötter, exempelvis Uthman Binduri som uppfostrade honom under två år och omformade hans livsmönster till fromhet och att påbjuda den goda och förbjuda det onda. Därefter begav han sig till Shaykh Jibril ibn ‘Umar i Agades.

Shaykh Jibril var av berbisk härkomst från Nordafrika och hade emigrerat för att bosätta sig bland tuaregerna i södra Sahara. Uthman Dan Fodio underkastade sig fullständigt denne shaykh och uppnådde genom honom djup kunskap som gav honom verktygen att föra vidare den rena läran. Shaykh Jibril var känd för sin totalt kompromisslösa islam och för hur han med stränghet gav läran till tuaregerna. Uthman Dan Fodio, lika känd för sin kompromisslösa islam, är dock ihågkommen för för sin mildhet mot sina följare. Efter att ha spenderat ett år hos Shaykh Jibril blev tuaregerna så provocerade av hans närvaro bland dem att de tvingade honom att fly varpå han reste på hajj till Mekka. Uthman Dan Fodio återvände då hem till Degel.

Uthman Dan Fodio började lära ut religionen till andra när han var omkring tjugo år gammal och medan han själv fortsatte sina egna studier parallellt. Genom att skänka till andra så följde han den traditionella muslimska metoden, att lära ut och studera samtidigt. Under hela sin livstid lärde han öppet ut till alla de som kom till honom. Han lärde ut genom att göra saker relevanta, på ett språk alla förstod. Hans skara ökade stadigt och flertalet tillhörde vanligt folk. Få rättslärde besökte honom eller visade entusiasm över hans kommunitet. De rättslärde önskade hålla religionen exklusiv och något som bara tillhörde deras egen lilla cirkel. De föredrog att diskutera och läsa obskyra klassiska texter, medan Shaykhens metod bestod i att kommunicera med folket och lära så många som möjligt om islams basala doktrin.

Hans mest kända verk, Ihya as-sunnah, instruerar folk om islam i det vardagliga, som till exempel genom att lära folk om Profetens liv, sallallahu ‘alayhi wa sallama. Shaykhens liv kom att bli en manifestation av hans egen bok. Han talade öppet ut mot hedniska sedvänjor som hade blivit introducerade i samhället av så kallade muslimska härskare. Han kritiserade öppet maktmissbruk och kallade människorna till den enkla vägen som Qur’anen visar och som Profeten och hans följeslagare levde.

Han spenderade tiden mestadels i Degel där han etablerade en fungerande kommunitet bestående av hans egen familj och hans vänner. Kommuniteten var relativt stor och bestod av 62 hushåll, däribland hans egen bror Abdullah, flera läs- och skrivkunniga, några rättslärde och koranrecitatörer.
Shaykh Uthman levde ett enkelt liv. Han undvek det materiella och levde helt utan rikedom eller tjänare. Tidvis drog han sig tillbaka i spirituell ensamhet, men då bara i korta perioder. Under en sådan reträtt upplevde han karamat som finns beskrivna i hans bok, Lama Balaghtu.
Folk reste över stora sträckor för att studera och dra nytta av shaykhens undervisning. När de skolats skickades de hem för att lära andra och på så sätt sprida kunskapen de erhållit. På detta sätt kom shaykhen att påverka stora landområden. Själv stannade han dock i Degel där han höll offentliga föreläsningar och lärde folket. Varje torsdagsnatt hölls det dhikr. Han undvek härskarnas hov och rådde sina följeslagare detsamma.

Hans ökade popularitet började oroa de styrande och år 1202 (1788) befalldes han av Gobirs sultan att infinna sig i Magami för ‘id-bönen. Efter bönen avsade sig alla hovets rättslärde, omkring tusen personer, sultanen och gick över till Shaykh Uthman Dan Fodio. Trots att sultanens avsikt ursprungligen var att mörda shaykhen, så blev han istället tvungen att erkänna fem villkor som framlades av shaykhen:

1. Att han skulle få kalla folket till Allah utan hinder.

2. Att ingen skulle hindras att följa honom.

3. Att varje man som bar turban skulle behandlas med respekt.

4. Att alla fångar skulle friges.

5. Att sultanen skulle avskaffa de förtryckande skatterna.

Denna överenskommelse placerade nu shaykhen och hans följeslagare i en stark position, och möjliggjorde för honom att kunna nå ut med läran och att etablera islam vart han än reste. Tio år senare, efter att sultanen Bawa dött och den nye sultanen Nafata blivit krönt, attackerades shaykhens följeslagare. Sultanen deklarerade nu:

1. Bara shaykhen fick lov att lära ut.

2. Ingen skulle få konvertera från sin faders tro.

3. Alla som hade konverterat skulle återgå till sina fäders tro.

4. Ingen tilläts bara turban eller slöja.


Konstverk baserat på en vision av Shaykh Dr Abdalqadir
Detta var en direkt attack mot den muslimska kommuniteten och tiden för jihad närmade sig. Shaykhen besvarade inte fientligheterna direkt utan fortsatte lära ut. Då Nafatas son, Yunfa, intog tronen i Gobir försökte han lönnmörda shaykhen då han kände sig hotad av den muslimska kommunitetens expansion. Försöket misslyckades, och det var under denna tid som shaykhen skrev sitt verk al-Masa’il al-Muhimma (Viktiga frågor). I detta verk förklaras hijra och jihad som obligatoriskt när muslimerna hotas av hedningar. Hotbilden från Gobirwas här resulterade i muslimernas hijra åt nordväst till en plats som kallas Gudu. Det var i februari, en månad då mat och vatten var bristvaror, och den muslimska kommuniteten, trots att de sedan sex år tränats till strid, var inte redo för varken krig eller resor. Yunfa kände sig hotad och förbjöd muslimsk emigration och stal all egendom om någon vågade emigrera. Konfrontationen var nu oundviklig. Trots att shaykhen tvekade och trots att han ansåg att han inte var stark nog för jihad så utsågs han till Kalif och Amir al-mu’minin.

Den första bataljen skedde då en liten straffexpedition utsänd av sultanen hindrades. Efter detta erövrade muslimerna två städer, Mantakari och Konni, och shaykhen utsåg sin näre vän ‘Umar al-Kammu till skattmästare vars uppgift det var att se till att krigsbytet delades ut enligt islamsk lag. Slutligen möttes de två härarna i Kwotto. Muslimerna var numerärt underlägsna och hade svårigheter att stå emot sultanens kavalleri, men de kämpade för Allah och islams etablering och efter en svår strid drog sig sultanens trupper tillbaka. Efter denna seger ökade stödet till muslimerna och de kunde resa fritt i landet. Oftast var de segerrika i striderna. Slutligen, efter att ha färdats hundratals mil under en period på arton månader, så byggde muslimerna en permanent bas åt shaykhen. Under tiden sändes shaykhens son, Muhammad Bello, iväg för att förhandla med de muslimska ledarna i Katsina, Kano, Daura och Zamfara. Han gavs i uppdrag att högläsa ett brev vari alla ledare uppmanades avlägga trohetseden, bay’ah, till Kalifen så som Qur’anen och sunnah kräver. Brevet innehöll också andra råd. De muslimska ledarna accepterade shaykhens auktoritet. Genom detta hamnade större delarna av vad som idag är norra Nigeria under shaykhens styre. Fälttåget fortsatte och islam spreds söderut och österut. Till sist, år 1223 AH (1808) föll sultanens huvudstad Alkalawa i Gobir och sultanen dödades. De flesta av invånarna antog islam. De som inte konverterade flydde norrut. När nu Alkalawa fallit fanns det inte längre något motstånd mot muslimerna och shaykh Uthman Dan Fodios kalifat var etablerat i hela landet.

Shaykh Uthman hade tidigare skrivit en mindre skrift om administration och hur landet skulle styras. Detta var vad som nu tog sig form i de olika amiraten i hela kalifatet. Utöver att amiren verkade som guvernör och samlade in zakat insattes nu också en qadi och en imam, och över dem alla en muhtasib vars uppgift det var att överse de andra styrande och se till att de skötte sina plikter. Shaykhen utsåg amirer i hela riket. Dessa amirer kom att kallas flaggbärare eftersom de alla givits en välsignad fana av shaykhen. Varje amir gavs också ett privat brev med instruktioner från shaykhen.

Shaykh Uthman kunde således återvända till sitt liv som lärare och att författa, något som sysselsatte honom dag och natt. Alla hans vägledande böcker var av direkt relevans för kommuniteten. Hans föreläsningar handlade om maktmissbruk och förtryck. Han varnade med stränghet för dålig behandling av de fattiga och för nepotism. Som alltid fortsatte han att lära människorna basal islam.

Han flyttade norrut från Gwandu till Sifawa där han stannade i fem år. År 1230 AH (1815) flyttade han till Sokoto där hans son etablerat en ny stad. Där dog han som 63-åring den tredje Jumada al-Akhira (20 april 1817). Så som han i livet följt sin älskade Profet, sallallahu ‘alayhi wa sallama, följde hans död detta mönster.



Från allra första början av mänsklighetens historia kan ett mönster urskiljas. Gång efter annan anländer en man som upphöjer sitt samfund till Sanningen, till dyrkan av den Ende Guden. Han visar dem hur de ska dyrka Honom och hur de ska leva sina liv. Han ger dem det glada budskapet om Paradiset för de som accepterar och följer honom, och han varnar för nästa livs Eld för de som vänder sig bort. Dessa män var profeterna och sändebuden, Hans mest upphöjda skapelser, som skickats av alltets Skapare som en barmhärtighet för människorna.

Det sista Sändebudet som kom med den sista och mest fullkomliga vägen var Muhammad, må Allah ge honom frid och välsignelse. Sedan hans död har män dykt upp på olika platser på olika tidpunkter och förnyat hans väg och kallat människorna tillbaka till den. Dessa män har fullkomligen givit sig själva åt deras Herre, och de har valts ut för att lära folket, och kring deras personer har islam givits nytt liv.

Shaykh Uthman Dan Fodio är en utav dessa män. Hela hans liv visar oss detta. Hans enda syfte var att sprida islams lära och att kalla människorna till Sanningen, till Allah. Hela hans gestalt har varit ett förkroppsligande av Profeten Muhammas ord och handlingar, må Allah skänka honom frid och välsigna honom. Han var en man likgiltig inför makt eller rikedom. All hans tid spenderade han på att lära ut, skriva, och att kalla andra till Sanningen, må Allah omsvepa honom i Nåd och skänka honom de bästa av belöningar. Ända fram till idag kan vi urskilja hans ljus, och på de platser där hans flaggor vajade ser vi att islam fortsätter blomstra.

- Abdalhaqq Bewley

Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök
Post Reply

Return to “Biographies”