sv: Ibn Khaldun om Tasawwuf

Post Reply
User avatar
nur.nu
Posts: 801
Joined: 19 Mar 2011, 11:53

sv: Ibn Khaldun om Tasawwuf

Post by nur.nu »

Tasawwuf
Ur: Ibn Khaldun Muqaddiima - Inledning til världshistorien
Övers. av Ingvar Rydberg under titeln:
PROLEGOMENA INTRODUKTION TILL VÄRLDSHISTORIEN
Alhambra Klassiker
---------------------------------------------------------------------------------------------

Sufismen (at-tasawwuf) tillhör den religiösa lagens vetenskaper, som har sitt ursprung i islam. Den «väg» (tariqa) som följdes av (de blivande) sufierna hade alltid betraktats som sanningens och den rätta vägledningens såväl av profetens följeslagare, den andra generationens män som av dem som kom efter dem. [...]

Mycket få människor delar sufiernas (självgranskningsförmåga), ty försumlighet i detta avseende är nästan allmän. Fromma människor, som inte kommer så långt, lyder i bästa fall Guds befallningar utan att alltför mycket oroa sig över att veta om deras handlingar är tillfredsställande och överensstämmer med Guds lag. Sufierna däremot undersöker resultaten av sitt uppträdande med hjälp av mystiska och extatiska erfarenheter för att veta om de är fria från brist eller inte. Det är sålunda tydligt att sufiernas väg i sin helhet beror på självgranskning med avseende på vad de gör och inte gör och på diskussionen av de skilda slagen av mystisk och extatisk erfarenhet. Detta utkristalliserar sig då för sufinovisen i en «station». Från den stationen kan han gå vidare till en annan, högre.

[...]

Sufierna har sålunda sin särskilda disciplin, som inte diskuteras av andra representanter för den religiösa lagen. Följaktligen kom den religiösa lagvetenskapen att delas upp i två grenar. Den ena är juristernas och muftiernas speciella verksamhetsfält. Den befattar sig med de allmänna lagarna som styr gudsdyrkan, seder och ömsesidiga mellanhavanden. Den andra omhuldas av sufierna. Den intresserar sig för fromma övningar, introspektion, diskussion av de olika slagen av mystisk och extatisk erfarenhet som inträffar under loppet av denna själviakttagelse, sättet att avancera från en mystisk erfarenhet till nästa och tolkningen av mysticismens rådande tekniska terminologi.

När vetenskaperna skrevs ned systematiskt och juristerna författade verk om rättsvetenskap och juridikens principer, teologi, korantolkning och andra ämnen, gjorde sufierna detsamma med sina erfarenheter, Några sufier skrev om reglerna som styr det asketiska levernet och självgranskningen, hur man handlar och inte handlar i imiteringen av (helgonens liv). Det gjordes av al-Muhasibi i hans Kitab ar-ri`aya. Andra sufiförfattare skrev om sufiernas uppträdande och deras olika slag av mystisk och extatisk erfarenhet i «tillstånden», så t ex al-Qurayshi i sin Kitab ar-risala och as-Suhrawardi i sin Kitab `awarif al-ma`arif.

Al-Ghazali kombinerade de båda ämnena i «Åtempplivandet (ihya´) (av de religiösa vetenskaperna»). I den tog han systematiskt upp reglerna som styr asketismen och imiteringen av (helgonens liv). Sedan förklarade han sufiernas uppträdande och vanor och kommenterade deras tekniska vokabulär.

Således blev sufismen en systematiskt behandlad disciplin i islam. Dessförinnan hade mysticismen bara bestått av gudsdyrkan och dess lagar hade legat dolda i de initierades bröst. Detsamma hade till en början varit fallet med alla andra discipliner, sådana som korantolkning, traditionsvetenskap, rättsvetenskap, rättens källor och andra vetenskaper. De behandlades först senare systematiskt.

[...]

De tidiga sufierna, dessa första rangens muslimer som nämns i (al-Qushayris) Risala, hade ingen önskan att avlägsna slöjan och uppnå en sådan (övernaturlig) förnimmelse. Deras angelägenhet var att följa sina förebilder och föra ett exemplariskt liv så långt som möjligt. Närhelst de hade en (övernaturlig) erfarenhet, vände de sig bort från den och fäste inget avseende vid den. De försökte i själva verket undvika den. De hyste åsikten att den var ett hinder och en prövning och tillhörde själens (vanliga) förnimmelser och som sådana var något skapat. De tyckte också att de mänskliga sinnena inte kunde uppfatta alla existerande ting och att kunskapen om Gud var vidare, hans skapelse större och hans religiösa lag en säkrare ledstjärna (än någon mystisk erfarenhet). Därför talade de inte om någon av sina (övernaturliga) förnimmelser. I själva verket förbjöd de diskussioner om dem och hindrade andra, på vilka sinnesförnimmelsernas slöja avlägsnades, att diskutera saken eller tilldela den den minsta uppmärksamhet. De fortsatte att följa sina modeller och föra exemplariska liv, som de hade gjort i sinnesförnimmelsens liv före avlägsnandet (av slöjan), och de rekommenderade sina lärjungar att göra detsamma. Så borde sufinovisen uppträda.

Gud ger framgång!

---------------------------------------------------------------------------------------------
http://guidance.faithweb.com/kunskap/tassawuf.html
© Copyright för svensk översättning: Ingvar Rydberg och Alhambra Förlag 2002
Post Reply

Return to “Tasawwuf”